anstistaren af all denna fröjd, det glada, trefliga muntrationsrådet, tusenkonstnåren, yvministern för in-och utrikes laroassdådenkommenderar sitt: -Ut med ringen! då bryter jublet först rått låst. I spetsen för sina unga vånner tågar han med flygande fanor och klingande spel flera hvarf omkring salen, till dess slutligen sjelfva balen tager sin början. Men icke endast och allenast barn deltaga uti muntrationen. Se dig omkring. Hår finner du unga, tåcka, blomstrande tårnor, glådjande sig med de glade; der omsorgsfulla mödrar, ordnande, förmanande, uppmuntrande, och hår, ån längre bort en flock höstidsklådda kavaljerer. Man igenkånner genast Götheborgs fashionablaungherrar på den eleganta, fria hållningen, på det enkla, flårdfria våsende, som år dem så eget, och på den lediga, om belefvenhet och takt vittnande konversationen. Med ett ord: det hela år i verkligheten en -muntration för alla åldrar.Se dit bort! Kånner du igen den långe mannen, som står lutad mot en af kakelugnarne med blicken oaflåtligt fåstad på ett och samma föremål? — Hå kors, det år ju vår bekante från gatan, Mr. Rosting. — Alldeles riktigt. Låt oss följa riktningen af hans blick. Aha, åter en gammal bekant. Der, långst