AAAÄAA3iiiiiiii — deputerade att dessa privilegierade måstare skola bjuda och besalla öfver hela arbetsklassens vål eller ve, samt att den skall stå färdig att tjena dem, på de vilkor, de sjelfve beståmma, och lemnas åt arbetslösheten når måstarne ej behöfsva dem. Är detta icke ett hyggligt bevis på våra handtverksföreningars begrepp om den ena menniskans, den ena medborgarens pligter emot den andra? Men vi vilja icke tro, att en sådan rå, med tidsandan och upplysningen oförenlig egennytta år allmånt rådande inom dessa föreningar. Detta elåndiga försök måste endast kunnat utgå ifrån en ringa, om såvål kristna pligter som samhållsförhållandenas kraf obekant, ensaldig, mera inbilsk och egoistisk del, som vidare yrkar: 2:o Att det i 4 mom. 32 S handtverksordningen inl I tagne stadgande: att kontrakt med myndig lårling ej får lyda på mer ån tre år, måtte upphäfvas. Det år svårt att tånka sig något djerfvare försök i vår tid, att insöra ett vårre handtverksslafveri, ån det som hårigenom åsyftas. l Det år tydligt, att då utskrifningen till gesåll lemnas i beroende af måstarne, samt det åfven af dem beror, att genom sammansåttning tvinga föråldrar och målsmån, som nödgas insåtta sina barn eller skyddlingar i handtverkslåra, oaktadt all den tråldom som deri efter dylika föreskrifter våntar dem, skulle det sålunda icke ens blifva möjlist för de myndige blifne lårlingar, att gåra sig efter en kortare tid oberoende af måstarens tyranni. Denne skulle kunna föreskrifva dem slere års sortfarande tjenst, ja hvarföre ej till trettiooch fyratioårtalen eller ock hota dem med, att öfverlemnas åt arbetslöshet och nåd. Vidare yrkas: 3:o Att lärlingar och andre arbetare i Handtverksyrken hådanefter icke, såsom 33 S Handtverks-Ordningen nu medgifver, må till gesåller utskrifvas af Socken-Nåmnd, utan endast af Handtverksförening i Stad, hvarest han sig i sådant hånseende anmåler; och att ansökning derom icke må bifailas med mindre sökanden företer betyg om sin skicklighet af ttå måstare. Hår finner man samma listiga försök, att hindra den unge arbetaren ifrån att ens vinna den lilla sjelfståndighet, som man icke vågat ifrågasåtta att i allt betaga gesållen; samt att derigenom qvarhälla lärlingsklassen. sedan man tvungit den att ingå på så lång lårotid, som de privilegierade måstarnes sammansåttning mot arbetsklassen kunnat öfverenskomma om, i fortsarande omyndighet och beroende af dem. Slutligen yrkas: 4:0 Att rättighet till att utöfva någon handtverksnäring, den i 28 S Handtverks-Ordningen stadgade afgift till Handtverksföreningens kassa, 2 rdr bko, måtte höjas till 5 rdr samma mynt. Arbetsklassen skulle således nödgas ånnu mera skatta, ja lemna måhånda all den lilla behållning, den eljest kunde ega, att under året af sin arbetslön insåtta i sparbanken, till den samma myndighet, Handtverksföreningen, hvilken såsom allena sammansatt af måstarne, nu för tiden, med mycket större sammanhållning, inflytelse och tillgångar ån de gamla för sig allena handlande skråna, både mera förmår och såsom det nu synts, vill helt och hållet undertrycka den arbetsföra delen af slågtets, i handtverk och nåringar intrådande, unga generation. Sådant år det förslag, som de i Stockholm