Korrespondens. Stockholm den 11 Juni. Hår år nu redan en mårkbar rörelse i och för förmålningshögtidligheterna. Resande ankomma dagligen och troligen år deras antal betydligare ån måhånda 1818, 1823 och 1844 vid kröningsoch förmålningshågtidligheterna; en följd af det underlåttade kommunikationssåttet samt årstidens fördelar. Det oaktadt Lynes likvål icke lifvet vara i samma mån förökadt och den glådtighet, den förtrolighet, den slags hångifvenhet till njutning af sållskapslifvet, som utmårkte fört epokerna af en mångd landsmåns sammantråffande, fattas uppenbarligen. Man finner i ansigtena liksom en håpen frågan: tånka vi lika? — och i afvaktan på gåtans lösning, ser det ut, som dem ene knappast hade mod att se på den andre. Hvad som Ökar, på visst sått, det mårkbara i denna olikhet nu mot förr, i det yttre lifvet, ty inom familjer och kotterier år naturligtvis förhållandet ånnu icke så föråndradt, år militårens stållning. dess tvungna skick och det nya hålsningssåttet. Den förra gör att den, mer ån andra, skyggar för det gamla, öppna deltagandet i folknöjena; det andra, att den nåra nog våcker medlidande, och det tredje, att den, för att åndock insinuera sig och besvara folkets höslighet, måste grimacera mellan de två fingrarne och möåsskårmen, så att utseendet blifver förvridet. Det år nåra nog ömkligt att se denna strid mellan ordreslydnaden och naturens benågenhet, att visa såsom en ömsesidig aktning det Öppna ansigtet, det blottade hufvudet. Också hånder det ädland att naturen rår, och man kan tånka sig huru illa det ifrån vissa håll anses, då i flera dagar polis och kommendant och spioner i mångd varit i rörelse, för att utforska hvem den olycklige kän vara, som med uniform tillhårande 3:dje armefördelningen, på Norrbro råkade hålsa på konungen, medelst hufvudbonadens aftagande. Medan vi nu låta dem söka rått på den