bort i hörnet, sitter en ung mor, ordnande de friska blommorna i en liten förtjusande ljusalss gyllene lockar. Den lilla spritter afglädje och otålighet att åter få blanda sig i den muntra barnaskaran och tråda dansen med sin utkorade kavaljer för aftonen. — Seså ja, nu får statyen der borta vid kakelugnen lif; med snabba steg marscherar han omkring, samtalande med ån den ene, ån den andre, hår har han fått tag i en gammalfherre, der en vaktmåstare, hår åter en mustascherad hjelte; ingen, ingen lemnar han i fred förr ån han fått svar på sin fråga. Slutligen tyckes han ha erhållit den upplysning han önskar; ty vi se honom förnöjd aflågsna sig. Utkommen i tamburen framtager han sin annotationsbok, samt tecknar ett par ord i densamma. Och Mr. Rosting lemnar balen; gladt småleende hår man honom mumla följande ord: -Enkefru 8, — — gatan, N:o 107, vacker, fattig, ålskvärd — jag skall gifta mig med henne.Ingenting år omöjligt för en engelsman!