Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1850, sida 2

våld, dess Samhålsomstörming åsyftade låror o. s. v. Uti Tryckfrihetsförordningen af den 30 Juni 1849 hade man med afsigt inskrånkt sig till de mest oafvisliga föreskrifter. Man hade velat samla erlarenhet, för att utröna hvad som vore att ernå med ett mildare system. Under den mellanliggande tiden hade man tillfålle nog att sullsiåndigigt öfvertyga sig om otillråckligheten af den nuvarande presslagstiftningen. Bland annat förtjenar följande godbit att anföras: -Med stor försigtighet bemådar han (Pressen) sig att icke råka i konflikt med de bestående strafflagarne, undviker således att öppet bryta emot dem i den fasta tillförsigt att genom successivt omårkbart förbredande af giftiga låror desto såkrare nå sitt mål. Afrädande från våld, söker han grunda falska systemer, bemådar sig att genom såttet hvarpå hennes produkter spridas, förskaffa dem intråde hos de mest olika folkklasser och arbetar oaflåtligt derpå, att göra de dfvertygelselser hos folket vacklande, hvilka bilda samfundsordningens grundpelare. Under förutsåttning, att pressens upplösande låror åro ju mera vådliga, desto mera de spridas, föreslås att inskränka tidningarnes spridning inom behöriga grånser. Den andra af de ofvannåmnda statshandlingarne år en konglig förordning, gifven Charlottenburgs slott den 5 Juni, hvilken utgår ett supplement till tryckfrihetsförordningen af den 30 Juni 1849. I betraktande af de samhållsvådor, hvarmed landet hotas genom tryckfrihetens missbruk och den otillråckliga presslagstiftningen samt i betraktande af nådvåndigheten af såkerhetens uppråtthållande genom lagstiftningens oförtösvade mellankomst, aktar konungen för sin pligt att undanrödja de tvifvel, som uppstått angående tillämpningen af vissa pressen rörande föreskrifter åfvensom att tillfoga tryckfrihetsförordningen af den 30 Juni 1849 de oundgångligaste fyllnadsbeståmmelserna. Denna supplementarförordning stadgar i första paragrafen att postförvaltningen kan efter omständigheterna vågra att emottaga och utföra beställningar å tidningar och tidskrifter. Vidare återupplifvas beståmmelserna i handtverksoch sabriksordningen af 1845, för så vidt de röra tilldelandet och iakttagandet af tillståndsbref åt bokoch konsthandlare, antiqvariska bokhandlare och innehafvare af lånbibliotheker eller låsekabinetter, såljare af flygskrifter och bilder, lithografer, bokoch stentryckare. Inrikesministern eger att förhindra spridandet af tryckta skrifter, hvilka utkomma utom preussiska staten. Hvarje utgifvare af en tidning eller tidskrift år förpligtad att stålla en kaution eller borgen af 5000, 2000 eller 1000 thal., allt efter ortens beskaffenhet, der utgifvandet eger rum. Dock åro utgifvarne af sådana periodiska blad, hvilka blott upptaga annonser eller endast sysselsåtta sig med vetenskapliga eller teckniska åmnen, befriade från att stålla borgen. Den som för tredje gången och i vissa fall åfven för andra gången blir dömd för brott emot förordningen af den 30 Juni 1849, förklaras förlustig hela borgenssumman, och dessutom kan, vid tredje resan, tidningen eller tidskriften för alltid indragas. Den tredje urkunden år ett af rikes och handelsministrarne Manteussel och V. D. Heydt utfärdadt rundbref till rägringeps sidmlarne och öfver-post-direktörerne, dateradt den 6 Juni. Detta rundbref, hvilket såtter kronan på hela verket, likasom förlågger censuren till postkontoren, i det Ofverpostdirektörerna deri ålåggas att tillse, det inom deras respektiva distrikter hvarken emöttagas eller expedieras några bestållningar å sådana tidningar eller tidskrifter, som regeringspresidenterne för dem betecknat och som desse funnit samhållsvådliga eller sullföljande emot regeringen fiendtliga tendenser. Inrikes Nvheter.