Det år ett yttre skiljemårke mellan katholska och protestantiska kyrkor, att oaktad flertalet af åhörare i de katholska kyrkorne hafva vida obeqvåmligare i det de antinger måste stå eller ligga på knå på bara golfstenarne (ty de katholska kyrkorna åro ej så fulla af bånkar, som de protestantiska), så åro dessa kyrkor dock vida mer besökta. Äfven på landet kan man ej komma någonstådes der ej kyrkan om söndogen under messan år full. Ytterligare stå de katholska kyrkorna alla dagar öppna och alla stunder på dagen finner man också der knåböjande eller mec en bok i hand sittande andåktige. På landet och i staden går ingen from katholik förbi kyrkodörren, utan attför några ågonblick ingå, bestånka sig med vatten och låsa ett Fader vår. Arbetaren såtter då sin yxa eller korg bredvid sig på kyrkgolfvet, och då bönen år förråttad, tager han sina verktyg med sig och fortsåtter sin våg. Utom kyrkorna år rådhuset och brunnarne (vattenkonsterne) på gatorna vårda att se. I residenset, hvilket ej ser ståtligare ut, ån en vanlig större kasernbyggnad, visas i en flygel de rum, hvarest Augsburgiska bekånnelsen blef upplåst och underskrifven af de år 1530 församlade stånderna. Staden år rått vacker och har genom sitt höga låge en temligen vid