lUIPP Täggardenå OLM DCSA UTI UILU VALPDAU. WWAAA.: — Herr Magister Ekbohrn har begärt plats för följande: Till H:r J. Sanduall! Anfallen af Tit. i det i går utkomna nummer af Götheborgs nya Handelsoch Sjosartstidning, förväntar jag af Tit. ofta åberopade rättskänsla att åfven i samma tidning få yrtra några ord till mitt försvar. Jag vill i detsamma hålla mig endast och allenast till sak och sålunda begagna mig af ett stridssätt, som till alla delar år motsatt det, hvilket Tit. i går funnit för godt att mot mig anvånda. Tit. behagar påstå, att jag, uti den uppsats i Götheborgs åttonde Handelsoch Sjöfartstidning (N:o 24) hvilken gifvit Tit. anledning till sitt anfall på min personlighet, framställt Tit. såsom en person, den der var alldeles likgiltig för sina kreditorers bäåstad. Huru Tit. af ifrågavarande uppsats kunnat komma till denna slutledning, år mig rent af omöjligt att begripa. I N:o 122 af den af Tit. redigerade tidning för Lördagen den 8:de dennes yttrade Tit.: Förutsatt, att H:r Sandwall vore så krass, vore så egennyttig, som H:r Prytz låter påskina, så borde dock H:r Prytz inse, att H:r Sandwall icke för sin person har hvarken nytta eller skada af processens utgång, emedan allt hvad som kan vinnas tillfaller hans Kreditorer och icke honom. Emot detta H:r Sandwalls sått att uti ifrågavarande fall betrakta nytta och skada anmärktes i Götheborgs åttonde MHandelsoch Sjösarts-tidning, att det, efter dess på allmånna råttsoch moralprinciper stödda åsigt af saken, icke vore endast och allenast kreditorerne, utan äfven gåldenåren sjelf, som hade nytta af de tillgångar, som för hans massa kunde beredas, emedan hvarje afbetalning, som han kunde gifva sina kreditorer, minskade hans skuld och sålunda för honom medförde stora fördelar 1) uti ekonomiskt afseende, på så sått nemligen, att han, i den mån skuldebeloppet minskades, finge större rådighet Öfver sin egendom, d. v. s. öfver det, som han efter cessionen kunde ärfva eller förvärfva; uti moraliskt afseende, alldenstund medvetandet af att, i den mån han kunde, göra hvar man rätt, skulle för honom medföra glädje och tillfredsställelse; samt 3) i statsborgerligt afseende, på så sått, att han, sedan han förnåjt sina kreditorer och genom laglig dom blifvit från deras kraf befriad, åter erhölle den medborgerliga råttighet, från hvilken en cessionant, enligt 18:de S:n Riksdagsordningen år utesluten. Dessa fördelar, eller, för att nu begagna Tit:i egna ord, denna nytta, hade Tit. i sin replik helt och hållet förbisett, och det var på detta högst vigtiga förbiseende som red. af Götheborgs åttonde Handelsoch Sjöfarts-tidning i allvarliga och, så vidt jag förmår inse, låmpliga ordalag fåstade både Tit:i egen och allmänhetens uppmärksamhet. Det var det omoraliska i Tit:i resonnemang, hvilket af bemålte tidning tillråttavisades. Af något, som antyder, att Tit. vore alldeles likgiltig för sina kreditorers båsta, finnes uti hela den ifrågavarande uppsatsen icke ett enda spår. Efter att sålunda hafva ådagalagt, att Tit., med eller mot sin vilja, begått en uppenbar oråttvisa, då Tit. velat päbörda mig en beskyllning, som jag aldrig mot Tit. framkastat, återstår för mig intet annat, ån att hårmedelst offentligen uppmana Tit., att med fakta styrka sanningsenligheten af sin mot mig gjorda anklagelse, att vid slersaldiga tillfällen och i mina förhållanden till flerfaldiga personer hafva Föfvergått från den intimaste vånskap till det oråttvisaste och ofornuftigaste hat! Skulle, såsom jag har mina goda skål att förmoda, Tit. komma att brista i denna sin bevisning, så har Tit. en oråttvisa mera att ångra, och jag en mera att tillgifva och — glömma. Af skål, hvilka hår icke behöfva anföras, har jag för en del år sedan stått i ovånskapligt förhållande till H:r M. Prytz. Att denna ovånskap upphört och lemnat rum för känslor af motsatt beskaffenhet, år åtminstone icke något stöd för den af Tit. uppställda sats: att jag skulle låta mig leda af ett det örättvisaste och oförnustigaste hat. Götheborg d. 12:te Juni 1850. C. M. Ekbohrn. 1— Som herr Ekbohrn uti ofvanstående replik helt öppet och tydligt förklarat, att han icke anser herr Sandwall vara en person som vill förbise sina kreditorers rått, eller någonsin menat någonting sådant, utan att han endast velat bevisa att åfven hr Sandvall personligen har nytta eller skada genom utgången af proåggecan med hr Prvt;: och hala sfriden i dof