Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1850, sida 1

Ministeransvarighet. Folkets rått att vaka öfver huru råttigheten att föra krig och sluta fred utöfvas; således att förvågra erforderliga medel till utförande al ett krig emot dess interesse. Domaremaktens oafhångighet och lagarnes oberoende af domaremakten. Betraktar man nu alla dessa grundsatser och inråttningar i ett sammanhang med hvarandra, så visa de sig såsom borgen för eganderåtten, för den persontiga friheten, för den enskiltes samhålliga uppfostran, för samhållets betryggande emot statsmaktens obehåriga ingrepp och inblandning, för vissheten att den allmånna viljan på en organisk våg blir statens vilja, för minoritetens skydd emot majoriteten. Många af dessa grundsatser uppstodo, och de fleste af dem utvecklades i England, ehuru de icke åro inskrånkta till detta land och ånnu mindre åro till den grad utvecklade i England, som i Amerika. I alla lånder, der den borgerliga friheten efterstråfvas och till en del blifvit vunnen, åro dessa grundsatser mer eller mindre erkände; vi åro således beråttigade att såga, att den nyare tidens borgerliga frihet består i dess praktiska anstalter korh institutioner. Desse bilda således skillnaden emellan vär nya, bredbyggda och folkliga frihet och medelåldrens, hvilken bestod uti afsöndrade oafhångigheter med bref och pergament på friheten såsom en företrådesrått. Det år emellertid uppenbart, att der, hvarest så mångfaldiga och vigtiga grundsatser tråda i verksamhet, den ene har kunnat utveckla sig på den andres bekostnad. Häraf hånder det, att inom kretsen af den politiska friheten, likasom hos hvarje från sjåttrar befriad kraft, olika skolor, för att låna dette uttryck från vetenskapernes och konsternas gebit, uppstått. Också hafva vi inom den politiska frihetens område en engelskamerikansk och en fransysk skola. (Forts.)