Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1850, sida 1

morgon vid uppvaknandet frågade: -kommer då Ignaz i dag?Var modren någon gång rådd för resans faror och besvårligheter eller för bristande deltagande i den fråmmande verld, som skulle möta dem, då smög sig Benno ömt smekande till sin mors bröst och frågade: Men har du då icke oss och skola icke vi ålska dig i det fråmmande landet.— Och Isidor drog sitt lilla svård, som sållan kom från hans sida, svångde det bredvid dem och sade: Jag skall med Ignaz vara din beskyddare, och jag vill då se hvem som vågar att böja ett hår på ditt hufvud! ... Då lyste modersögat af glådje och bennes lifliga tankar förespeglade henne de goda barnens framtid, tidigt mognade och hårdade i olyckans skola; den dristige Isidor såsom sin fars stolthet och hopp och den milde Benno såsom sin mors tröst, ersåttande en dotters Omhet. Äfven i dag hade gossarne hvilat på sin mors knån, drömmande om den förestående resans åfventyr. Benno gladde sig öfver den nya bonddrågten, på hvilken modren sydde, med hvilken hon trodde ig mindre bli utsatt för fara; men Isidor tånkte med smårta på att hans svård icke rått passade för en sådan. Då hördes oförmodadt buller inom byn af menniskoskri och stampningar af håstar —