Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1850, sida 1

—!4 — ———— nom sin valratt; for att slita ifrån honom fredens, hoppets, rättvisans och endrågtens idee och följaktligen gifva i utbyte iden om våld (djupt intryck) Dock hvilka oordningens mån åren vål J? (Ny rörelse). Hvad! Hamnen var funnen och J börjen på nytt kryssningen? fördraget var slutet och J bryten det? Och hvarföre detta brott? Hvarför detta angrepp midt under freden och lugnet? hvarför denna blinda ifver. denna dårskap? hvarföre? Jag skall såga eder det, det var emedan folket funnit mån vårdiga dess val, mån hvilka ni ansågen vårdiga edra skymford. Emedan det år att supponera att det tagit sig dristigheten att blifva af andra tankar om eder sedan ni blifvit makten, och folket kommit i tillfålle att jemföra handlingarne med programmet, det man lofvat med det man hållit! Emedan folket uppenbarligen icke håller eder regering för alldeles så sublim, emedan det tagit sig friheten anse edert uppförande ej vara så alldeles anståndigt (ganska bra! ganska bra. Utrop af olika sinnesrörelser), Emedan detta folk begagnat sin röstrått efter sitt eget urval, emedan det synes hafva den dristigheten att inbilla sig vara fritt och efter alla tecken hyser den sållsamma tanken att vara suverånt. Emedan folket har den oförskåmdheten att gifva eder råd i form af en liten valsedel och icke finner sig befogadt att helt kort och godt nedkasta , Sig till edra fötter. Detta allt retar eder, gör eder vredgade, derför förklaren J samhållet i fara, J ropen: Folk, vi skola tukta dig! folk, vi vilja straffa dig, folk, det år med oss du skall hafva att göra! Och liksom det der af historien omtalade dårhushjonet, viljen J risa oceanen. (Uthållande bifallsrop från venstran). (Forts.)