Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1850, sida 1

du kanonernas dunder? ... Kulan ilar nu fram genom raden af fåderneslandets sörsvarare, hon tråffar ... hon tråffar hans eget hjerta!-:.. Oroa er dock icke så mycket Nanna, bad den trogna Paula, förande sin husmoder till det sofvande barnets bådd, och försigtigt skjutande förhånget åt sidan, så att icke ljusskenet skulle störa den lilla kåra sofvande varelsen..... Ser ni då nu huru hvarje uttryck af smårta år borta; ..... ser ni huru den seberaktiga rodnaden öfverallt år försvunnen; hår ni huru lugnt han andas; .... öfvertyga Er då slutligen att den sarliga krisen lyckligt år öfverstånden, och hemta från denna öfvertygelse förhoppning om en kommande lycka.... Äfven för Er sörjer vår fader. Ja!.... sjelfva Pohlen skall icke gå under!— -Nej, Pohlen skall icke gå under, upprepade grefvinnan Marzinska (så hette den om dess öde så ömt vakande qvinnan) med hetta.... Skulle jag tånka sådant, då skulle jag på samma gång tvifla på Guds råttvisal. . . Icke så mitt kåra håftiga barn,bad Paula och satte med tilltagsenhet handen för den retades mun. ... Ni har lemnat mig mycken frihet, Isidora, ni har kallat mig mor, då ni ånnu gick i gångstol; ni har alltid såsom mitt barn uppfört er emot mig.... O, hör då åfven denna gång en moders varning...