Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1850, sida 1

— — — — — en den godtyckliga viljan hos en general elrr en minister. Våra låsare kånna ganska ål huru det går till i detta fall. — Nej, utopade hr Charras, kommissionen har icke unnai vilja från valkommiteerna utesluta andra n de militårer, som blifvit skilda från armeen enom en dom, och strafskompaniernas sollater utgöra alltid en del af armeen, de gjuta itt blod får fåderneslandet; de kåmpa med apperhet och sjelfuppoffring med de andra rupperna. Jag eger råttighet att gifva dem letta vittnesbörd; de hafva stått under mina ördres: och jag har sett dem i arbete. Hvem )åminner sig icke det hjeltemodiga försvaret if Mazagran, der några få enskildte soldater, nppehöllo och tillbakakastade en hel arme? Nå vål! Dessa mån tillhörde icke en gång straffkompanierna: de hade alla undergått ådömda straff; de utgingo ur fångelser, allmånna arbetsinråttningar, o. s. v. Detta eldiga tal, detta exempel, så lysande, så å propos anfört, våckte en djup sensation. Hr general Fabvier, uppstigen i tribunen för att försvara samma sak, öfvergick snart till en allmån uppskattning af lagen. -Hvad år det för en lag i stiften? utropade han, hvilka åren J? J existeren i kraft af konstitutionen och allmånna röstråtten; hvilken rått hafven J mot den lag, som gifvit er existens, mot dem som utnåmnt eder? Det finns icke en bland eder, som i-sitt samvete icke erkånner, att lagen krånker konstitutionen och allmånna röstråtten!Högran, ursinnig, reste sig under högljudt knot; men slaget hade gjort verkan och den besegrade kommissionen nödgades slutligen underhandla, och åtminstone något mildra sina första strånga fordringar. Hr Pascal Duprat hade icke samma framgång, då han opponerade sig mot antagandet af den paragrafen, som utesluter de medborgare, hvilka blifvit dåmda för öfvertrådelser af lagen mot kolportering. Han påminte om de öfverdrifter i tolkning, hvartill denna lag gifvit anledning, denne borgare från Eur-etLoir dömd såsom kolportör emedan han distribuerat en skrift, utgifven af en representant; denne professor från Soisson dömd såsom oberåttigad kolportör, derföre att han per posto till några vånner skickat en uppsats, som afhandlade en industriel fråga. Onyttiga bemådanden! fåfångt hopp! Hvad kunde hr Pascal Duprat vånta af folk, som icke studsat för det förhatliga, det löjliga i Bårangers uteslutande? En professor, en lård mindre på listan! Nå vål, det år detsamma som en vinst Hvad hafva vi att göra med vetenskapen? Med ett ord, domen år afkunnad: församlingens arbete år slutadt, Frankrikes börjar Nu tillhör det Frankrike att fålla sitt domslu öfver ett företag, försökt, fullföljdt och full. bordadt af dess sullmåktige. Vi skola met lugn och förtröstan afvakta denna opinionen högtidliga och afgörande dom.