Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1850, sida 1

Det är gjordt. Verket är fullboråadt! 133 röster mot 241 hafva beröfvat fyra millioner fransmän sin borgarerätt. sin herrskarerätt. Resultatet var sörutsedt. Det skall icke förvåna någon. Oppositionen har likvål tappert gjort sin skyldighet. Den har stridt ånda till sista dgonblicket; den har fot för fot kkampat om terrången; den har föreslagit och understödt all de jemkningar, hvilka vid tillämpningen kunde mildra strångheten i denna olyckliga lag. Allt hvad på den berodde har den gjort, och har endast dukat under för mångden och för den oförsonliga halsstarrigheten hos dem som fattat detta beslut. vi skola icke förirra hvarken oss eller låsaren i den onyttiga analysen af alla dessa lemkningslörsök, qvåsda i sin början genom högrans systematiska brist på uppmårksamhet, och högljudt förkastade i den mån de blifvit framstållda. — Slå till, men hör på! sade fordom Themistocles till sin brutale ve derpart. — Högran har icke visat så mycken blygsamhet. Den har ganska ofta slagit utan att höra på. Hr öfverste Charras och hr general Fabvier lyckades likvål att för ett ögonblick tvinga den till tystnad och uppmårksamhet, nödga den att lyssna till några lisliga och ovederlåggliga argum enter, några skarpa sanningar, hvilka skola göra starkt intryck på den allmånna råttskånslan och utan tvifvel återljuda i alla leder af vår tappra, patriotiska armåe. Det handlade om dessa militårer, hvilka ett förvaltningens beslut, under namn af straff, införlifva i disciplin -kompanierna. Lagen gör deras olycka ånnu större genom förlusten af deras medborge erliga rättigheter, och artikeln som föreslogs af kommissionen förlångde detta tillsålliga straff i 5 år efter egentliga straff tidens slut. Hr Charras nekade genast att tro det texten i lagförslaget icke sade ånnu mer ån kommissionen velat uttala. Alla andra slag af obefogenhet tråssar ju de medborgare som åro fållda af domstol. J halven icke kunnat vilja bereda fåderneslandets försvarare ett vårre Ode, en undantagsstållning. veten då, att de militårer som man skickar till straffkompanierne komma icke dit i kraf af en dom. Det år ganska ofta en simpe disciplinskonselj som störtar dem, stundom åf: :iiiiniiniii —