Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1850, sida 2

Denne blef dragen åt sidan, dörren öppnad, men hvilken åsyn! En skara af qvinnor, utan gnista af mensklig kånsla, dfverhöljde af smuts, uppvåcktes vid bullret af de intrådande från deras usla låger, och helsade Marie med liderliga ord. Öfverallt möttes hennes syn vid det dunkla skenet af den från taket nedhångande lampan, af ögonkast från den fråcka lasten eller förbrytelsens ilska. Marie vek af fasa tillbaka. — O, blott icke hit!klagade hon, utmattad till dds. — Förlåna mig blott en ensam dödsstund. — Men fångelsedirektö rens kötteder och skriet af de innestångda qvinnorna, hvilka med hån och speord såkte att håmnas på de intrådandes vedervilja, blef enda svaret på denna begåran. Barnen jemrade sig: Vär mor dör! O, gif henne en liten bit bråd. Hon har sedan tre dagar icke åtit nägot! — Men sängelsedirektören stötte de små känslolöst ifrän sig. — -F-de sråcka tiggarpack!brummade han, rde kunna till och med inom lås och bom icke lågga bort sitt lårda språk! — Men — gör ingenting! — sonrageringens tid år nu förbi, och i morgon år åter en daglKnarrande tillslåts dörren, och Marie lade sig ned på det fuktiga med halm tunnt be