Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1850, sida 1

Oehlenschläger och gamla Danmark. (Ur Nord och Syd.) (Forts. fr. N:o 115). Han sjelf egde icke eller mera den styrka, hans mission kråfde. Oppositionen fick öfverhanden i trots af all den pietet, som offentligen egnades skaldekungen. Folket vånde sig ej mer till Oehlenschlåger, då det ville hafva sina förhoppningar besjungna; och ehuru man ej bör jemföra hans verk med politiska saker och kongl. förordningar, då de alltid skola förblifva unga och till framtiden tala sorntidens ordspräk, når de sednare långesedan åro förgåtna, så år det dock med afseende på hans personlighet iögonenfallande, att han och gamla Danmark sjönk tillsammans, och att de begge — hvarvid vi ej må glömma med hvilken stor åtskilnad — voro framtidsminnen i det nya Danmark. Han hade sjelf haft en dröm eller en drömlik syn derom, och det just under den tid, då Steffens var hos honom. Drömmen står anförd i hans lefnadsteckning, 1:sta del., sid. 248 och följ. Men lätom oss innan vi hår anföra den först anmärka, att han sjelf aldrig fick erfara det hårda och smårtande deraf, ty om man ån upptåckte brister i hans verk