Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1850, sida 2

nu ej tillråckligt utagerad för att fålla ett kategoriskt domslut. Hvad man med ledning af de nu vunna upplysningarna kan tilltr ssssig yttra, år att herr Prytz vål må synas hafva från början handlat i välmening. men deremot hvarken gått grannlaga, klokt eller ens fullt lagligt tillvåga. 1) Icke grannlaga, ty hvarföre verkställa brytningen just under hr Sand walls frånvaro, då han saknade utvåg att ens försöka hindra den, och hvarigenom hans namn blef på visst sått skandaliseradt Öfver hela riket. 2) Icke klokt, ty om S. varit på god våg att i Stockholm bereda utvågar, skulle dessa nödvändigt stångas genom P;s förfarande; ingenting hade eljest hindrat P. att sedan genom ölvertygelsens makt förmå S. till de föråndringar i tidningens ekonomi, dess bestånd erfordrade, och om S. icke hört på det drat, så hade ju snart ett sådant fall åter intråssat, som försatt P. i råttighet att ätertaga tidningen; hvarförutan P. nu också stållde sitt beteende i en mindre fördelaktig dager inför hela svenska allmånheten. 3) Icke fullt lagligt, ty om ån hr P. ansåg S. hafva förverkat kontraktet i följd af bristande uppfyllande en af de deri ätagna förbindelser — något som dock ånnu år föremål för tvist parterna emellan — icke var han sjelf. domare deröfver. Om man har inteckning i en egendom, icke sar man på förfallodagen sans facon bemåktiga sig egendomen, utan man måste vånda sig till laga auktoriteter och inhemta deras utslag. Det kan invåndas att köpekontraktet icke var lagfaret; men dels år det fråga om, huruvida icke laglig bekråftelse åndå hade erfordrats derpå, att ett sådant fall, som beråttigade hr Prytz till tidningens återtagande, verkligen var för handen; dels innehåller berörde kontrakt en punkt, hvilken stadgar, att, rsom det ligger i arten af alla sådana upp-görelser som denna, att de i mer eller mindre mån måste hvila på personligt förtrorende, förbinda sig båda kontrahenterna att rallt framgent anse uppråtthållandet af öfverrenskommelsens andemening såsom en hederssak.Huru hr P. kan med denna stipulation förena sin ätgård att, hr S. oåtspord och ovetande, under hans frånvaro fråntaga honom tidningen, må han sjelf afgöra. Hade hr Prytz, efter vunnen insigt att tidningen icke gaf Sandwall det reveny han förmodat, underkastat sig den jemförelsevis obetydliga uppoffringen för tidningens utgifvande en eller annan vecka i vanligt format, och derunder skrifvit till hr Sandwall samt meddelat honom sina upptäckter och förslag, då hade han varit fullt råttfårdigad, och ingen kunde hafva klandrat om han, derest hans råd icke vunnit gehör, då undandragit sig att tjena en sak, som enligt hans åsigt vore ohjelplig; han hade ju alltid sin rått öppen att återtaga tidningen så långe han kunde åberopa ouppfyllda förbindelser, och kunde han ej det, så hade han ju för ,sin del ingenting att klaga öfver. Men det år sannt: hr Prytz hade då icke kunnat skryta med att hafva handlat i Sandwalls intresse; det år dock högst förvänande, att hr P. kunnat förbise den mängbevittnade erfarenheten, att ej ens den intimaste vån tackar någon för det man hanllar i hans intresse på ett sådant sått att man helt och hållet upphåsver sig till hans förmyndare:Polismyteriet i Götheborg. —