Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1850, sida 2

låkaren doct. Grimm samt sednare geheimerådet doct. Schönlein och prof. doct. Langenbeck. Vid pass kl. half I kunde H. M. åter såtta sig i vagnen, för att resa tillbaka till Charlottenburg, hvarvid drottningen understödde honom i vagnen. Resan till Potsdam hade låkarne för den häftiga skakningens skull afstyrkt. I det ögonblick attentatet utfördes hade blott grefve Päckler stått framför H. M.; på sidan stod, utom posterna, bangårdinspektoren, flera ordningsmån och några andra personer, bland hvilka nårmast bemårktes löjtnanten vid första gardesregementet till fots, grefve v. Kanitz. Gerningsmannen försökte att sly under utropet semå friheten!Alla störtade öfver honom, grefve Kanitz syntes först hafva gripit honom och vridit från honom pistolen. Vid slyktförsöket erhöll han ett hugg och han var åfven vid fasttagandet temligen afmattad. Under det han blef fasthållen och bunden ropade han ånnu med dyåsd ståämma: -Frihet!Det kostade någon möda, att föra honom in i ett annat rum, emedan alla rusade löst på honom, för att på honom utöfva en råttvist håmnd. Spår af ånger har han ej visat, utan tvertom betygat ledsnad öfver attentatets misslyckande. Vansinnig har han ej varit, men han har lidit af hallucinationer och en ömklig högmodsanda, som gjorde det omöjligt för honom att umgås med fyrverkarekorpsen (der han varit anställd), dock kan detta hans sinnestillstånd på intet vis bestyrka hans imputabilitet. Han hade också derföre blifvit entledigad med en attest som beråttigade honom till allmånt understöd och med rekommendation till erhållande af annan anställning, öfver mannens tidigare förbindelser låter sig, utan att gå den lagliga undersökningen i förvåg, intet för nårvarande sågas. Slutligen tillågga vi, att Guds nådiga beskydd, som afvåndt kulan från det beståmda målet, åfven bevarat konungen från en svårare sjukdom. Äfven i dag på morgonen befann sig H. M, efter omståndigheterna ganska vål. H. M. drottningen, för hvilkens hålsotillstånd, man hyst de allvarsammaste farhågor, befinner sig nu återstålld och vål. Den lagliga ransakningen angående detta mordattentat år redan i gång. Gerningsmannen hörer under civildomstol och skall således dömas af jury. Två af vittnena, Bangårdsinspektoren och en vaktkarl blefvo omedelbart efter attentatet förhörde i nårvaro endast af prinsen af Preussen och prins Carl. Mördaren våckte konungens uppmärksamhet genom sitt håftiga framrusande, annars befarar man en olyckligare följd af skottet, som lossades från en grof s. k. komisspistol. Så mycket har emellertid af undersökningen visat sig, att gerningen ej har något politiskt motif till grund utan hårleder sig derifrån att gerningsmannen trott sig hafva blifvit oråttvist förbigången vid en befordran. Konungen har tillkånnagifvit att, derest såret skulle hindra honom ifrån att underteckna expeditionerna, skall dessa i stållet förses med aftryck af en namnståmpel, som för åndamålet skall förfårdigas. Generaladjutanten skall vid sädane tillfållen bestyrka att ståmplingen skett på konungens uttryckliga befall; ning. i.ieeiiiiiiiggggggg