— — — —— v— — — -—— —— Ättentatet mot konungen af Preussen. Deras majeståter hade den 23 dennes kl. 11 f. m. ämnat att på jernvägen afresa till Potsdam. Kort förut åndrades likvål detta beslut och deras resa uppsköts till kl. 12. Straxt efter kl. 12 intråssade H. M. Drottningen på barngården, omedelbart derefter H. M. Konungen. Utan att uppehålla sig gick konungen genom våntnings-rummet. Han företråddes af drottningens tjenstgörande kammarherre, grefve Päckler; till venster, ett steg bakom konungen, gick drottningen, åtföljd af sin svit. I det Ögonblick konungen ville stiga ned för trappstegen, sprang mördaren fram, riktade på ungefår trenne stegs afstånd, en pistol emot hans bröst och tryckte af. Konungen synes ofrivilligt hafva stråckt ut högra armen emot mördaren, hvarigenom ock hånde att kulan intränsde i sned rigtning uti underarmens kött ungesår fyra tum nedanom armbogen; men har tillika med förladdningen och ett stycke af rocken och skjortan genast bortsallit. Kulan sanns sedan bredvid trappstegen till venster. Konungen förblef ett Ögonblick stående, derpå vacklade han och måste såtta sig ned på det andra trappsteget: men reste sig snart åter med bitråde af den tillskyndade slygeladjutanten, prins Philipp von Groy, och tillropade drottningen, som vid mördarens sramrusande sallit i vanmakt och af sina damer blifvit förd till nårmaste sossa, att han icke vore sårad. Under det H. M. omringad af de kringstående, öfverhopades med glådjebetygelser öfver sin råddning — isynnerhet blef han särdeles rörd af några små barns kärleksbevisningar — var gerningsmannens råddning hans nåsta omsorg. H. M. gaf den beståmdaste befalluing, att intet ondi skulle tillfogas honom. berester vände han sig om och gick tillbaka till våntningsrummet. I detta dgonblick kånde H. M. sin arm blifva het och att blodet strömmade nedföre handen. På så sått upptåcktes först att han var sårad. Konungen gick nu med fasta steg till ett annat innanför belåget rum, der låt han drottningen egna sig den första omvårdnaden, hvarvid han understöddes af flygeladjutanten. Paletot och rock aftogos och såret ansades så godt man för ögonblicket kunde. Drottningen beledsagade konungen. Hans våg betecknades med stora blodflåckar; drottningen bestånktes med blod. Under det åt alla håll bud utskickades, att håmta låkare; intråffade prof. doct. Böhm, som just kom farandes öfver bangården, gaf genast tillkånna att såret ej var farligt och pålade tillsvidare ett förband. Då doct. Böhm förklarade sårets beskaffenhet vara gynnsamy, anmårkte H. M. skåmtande: Till slut måste jag vål till och med tacka för, att det år så vål gjort. Kort derefter anlånde åfven lifmedikus, generalstabs