Den rikes fastigdom och den fattiges rikedom. öfversättning. UInder mina tåta promenader i den vackra Luxembourgs-trådgården, har jag gjort bekantskap med en liten gubbe, som der hvarje dag tillbringade ett par timmar. Han är alltid vål klådd, bår dagligen hvita manchetter och ett utmårkt vål veckadt bröstkrås, någon gång till och med svart frack. Det utgjorde långe ett stort nöje för mig att möta den lille mannen, emedan han tycktes vara fullkomligt lycklig. Det fins i mina ögon blott en enda sak i verlden, mer aktningsvärd, ån olyckan, och det år lyckan, just för dess obeständighets skull. Jag har aldrig, med afsigt, stört en annans sållhet, huru liten eller besynnerlig den stundom synts mig. Det har ofta håndt, att jag ej kunnat förstå den, men jag har aldrig deruti sett ett skål att bemöta den med låttsinnighet eller missaktning. Lyckan år en skiftande såpbubbla, vid hvars betraktande jag, sorgfålligt återhåller min andedrågt. Aldrig mårkte jag en klagande suck, eller ett missnöjdt ord bana sig våg öfver den lille mannens låppar; aldrig hörde jag honom ån