Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1850, sida 2

sina hjertesorger och sina små synder för patern: hon sade att hon hade en man som hon ålskade — ja hon ålskade honom och han ålskade henne; han var sä god mot henne och inskränkte icke hennes frihet, kortligen, hon gaf sin man all den rått han kunde begåra, Gud bevars! — men hon ålskade också en annan! — Hon nåmnde icke denne andres namn; det skulle verkligen roat mig att höra hvad han hette, denne lycklige andre! men det år naturligtvis en af våra skåna ungherrar hår i staden! Hon ålskade nu en gång denne andre, hon kunde ej annat, sade det arma barnet, och trodde också att hennes hjerta nog hade rum för honom vid mannens sida. Han var så ådel, denne andre, så ålskvård, så vacker, och han tillbad henne — nej! det var ju omöjligt att neka honom något! -— dessutom — når mannen svåfvade i en lycklig okunnighet om sitt åde, så gjorde det ju honom ingen sorg; men skulle han åfven komma underfund med förhållandet, och hans kårlek till henne var af den äkta sorten så måste han ju förlåta henne och oförtrutet fortfara att ålska henne — med mera dylikt af samma slag. (Forts.)