—c00 ——— låddes som han icke mårkte eller anade den invårtes oro och storm, som, hade jagat all bloden från hennes kinder ned i det våldsamt arbetande hjertat, öfver hvilket den fylliga barmen oroligt böljade, halftgömd under den snöhvita nattdrågten. Du kommer tidigt, Antonio!sade den unga qvinnan med sakta, darrande ståmma, djupt rodnande och med ett tilltvingadt leende på de bleknade låpparne. -Hvad söker du hår?Kunde det vål förvåna dig, min Lauretla, mina ögons ljus! sade marchesen med den blidaste mest insmickrande betoning af sin djupa, melodiska ståmma; -kunde det förvåna dig du trogna, dyrkade qvinna min, om jag kom både bittida och sent? Dock, nej! min hvita dufva, i dag var det icke egentligen dig som mitt besök gållde. Du vet att det i dag år den heliga Magdalenas fest, att det i denna anledning förestår oss en stor högtid, och nu har jag fått det infallet att förbereda mig till min andakt genom betraktande af den herrliga Tirianska Magdalena som hånger i din sångkammare. Tillåter du? bad han vördnadsfullt artigt, i det han med fasta, långsamma steg nårmade sig sångkammardörrenDerinne år så oordentligt, sade den un