Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 1

— -Det år Volant!— utropade en ibland hopen; — vi låra snart få höra skotten efter lotsarne.Den gamle vånde sig bort. — Jag önskade att skeppet och dess laddning låge djupt i hafvet. Han hade uppnått sin boning; i det han var i begrepp att gå in, nalkades honom någon. Det var lotsen Jean, som nu var i tur att besvara den af Volant gifna signalen. U Hhar du någon order att gifva mig, måster Devereux? — frägade Jean. Devereux svarade icke, utan öppnade husdörren, och gick uppför trappan. Lotsen följae honom. Devereux begaf sig in i sitt rum, och dörren till ett med gravyrer utsiradt skrank Öppnade sig, då han vidrörde den; derinom lågo flere guldpåsar. — kålften häraf,— sade Devereux — vskulle jag gifva dig, om Volant låge i hafvets afgrund. Lotsen svarade: — Gif mig alltsammans, och det skall ske.Devereux tvekade ett ögonblick. Sedan sade han: — Jag vill gifva dig allt!