I de motgångar, som sedermera drabbat dig. För penningars skull ingick åfven jag giftermål. Jag grundlade en handelsrårelse, hade hårda strider att uthårda; likvål arbetade jag icke förgåfves: jag år nu den rikaste man i Marseille. Min maka år död, men hon har qvarlemnat mig en son, det enda på jorden, som jag ålskar. För honom och för denna håmnd har jag arbetat och anstrångt mig.— oOch för hans skull,y utropade S:t Victor, skall du hafva medlidande med mig; om icke med mig, likvål med min maka och mina barn.Får ett ögonblick antogo Devereuxs hårda anletsdrag ett mildare uttryck, dock endast för en kort stund. Hans svar blef: -Nejl en half mansålders tårar och sorg skola icke blifva ohåmmade! Med morgondagen skall St. Victor vara samtalsåmnet för hela Marzseillel— O Devereux! jag besvår dig, tänk icke på mitt fordna öfverilade handlingssått! Tånk snarare på det mångåriga förtroende; som jag bevisat dig; tånk på min far, hvilken så högt ålskade och vårderade dig! Tånk på, huru vårt hus under årens långd hår varit det första! Hvilken förskråcklig håndelse skulle icke dess fall och dess hufvudmans bysättning varal(Forts.)