lustspel i 2 akter med sång, svenskt original af Max, samt derefter för andra och sista gången: Talismanen, eller De begge rödhärige, lyriskt lustspel i 4 akter, texten af Nestroy, musiken af åtskillige svenska uch danska kompositörer. Vi hafva förut en gång haft tillfålle se ett opus af pseudonymen Max, och bekånna, att vi i anledning deraf icke hyste sårdeles stora förhoppningar på ifrågavarande första pjes; den visade dock att författaren gått ett betydligt steg framåt på sin bana. Utan att för nårvarande uppehålla oss vid någon detaljerad skildring af pjesens innehåll, anse vi oss dock böra loforda det lif och den raskhet, som voro inlagde både i dialog och handling, då man undantager Mathildas beråttelse i första scenen om sina lesnadsöden. Denna scen fordrar en öfvad skådespelerska för att ej infalla i monotoni; och detta år nåstan det enda våsendtliga vi vid nåmnda scen kunna anmårka mot m:ll Östersson, som för öfrigt visade goda anlag för sin konst. M:lIl Lindqvist såsom fru v. Stjernhjelm hade många lyckliga momenter, och hr Hallberg, den gamle ålskaren, råttvisade det omdåme, vi förut om honom sållt. De öfrige medspelande gjorde sin sak oklanderligt, kupletterna voro rått nåtta och musiken dertill ganska passande. Utrymmet tillåter oss ej eller detaljera den sednare pjesens innehåll, och då den förut år gifven hår, torde den vara bekant för de fleste. Totalomdömet om utförandet af begge pjeserna år det, att sållskapets medemmar tycktes hafva uppbjudit allt för att llustrera sin omtyckte komikers recett.