höga tullafgifter framkalla nya näringar inom fäderneslandet och gifva ökadt lif åt de gamla, var tullen å lin, liksom i allmänhet å råämnen, ganska lindrig; (under de första 28 åren uppgick den intet till 13 sk. b:ko i nuvarande myntvärde för 1 SZZ.. Under denna tiden rymd var införseln ganska betydlig, år 1762 t. ex. öfverstigande 246,000 Lisp. Men det var just under denna tiderymd, som Svenska linodlingen gjorde sina största framsteg, nemligen i bredd med de Svenska linnespånaderne och linneväfverierna och troligen har den uppdrifvits så långt. som afseende på det öfriga jordbruket kan tillåta, måhända i vissa orter derutöfver. (Sålunda klagar Landsh.-Embetet i Vester Norrland, i dess år 1843 afgifne femårsberättelse, att i Angermnaland till den grad linodlingen idkas på bekostnad af det öfriga åkerbruket, att der sättes i fråga, huruvida icke upphörandet af detta landskaps så bekanta husslöjd, linneväfnad, skulle på det hela för orten vara gagneligt.) Sakförhållanderne torde sålunda hafva ådagalagt och erfarenheten vitsordat, att Svenska linodningen icke behöfver skydd af införselstull.