7:0. Frihet från alla tullumgälder, inberäknad afgiften till handelsoch sjöfartstonden, äfvensom tolag, för skeppsinventarier, såsom ankare; kettingar, segel, tågvirke, med mera dylikt, hvarmed ett återkommande svenskt fartyg blifvit å utrikes ort försedt, och som är eller varit i verkligt bruk och finnes nödigt för samma fartyg; samt med vilkor att samma skeppsinventarier förblifva till samma fartygs begagnande, med hvilket de hitförts; kommande denna tullfrihet äfven att åtnjutas, om samma inventarier med samma fartyg från svenskt nederlag blifvit utförda. 8:o. Utsträckning af nederlagsrätt för skeppsinventarier till alla stapelstäder, under de kontroller, generaltullstyrelsen kan finna lämpliga. 9:o. För öfrigt bibehållande af närvarande införselstull å ankaren, kettingar, skeppsknän af jern, roderjern, bleck ooh spik af koppar, marinmetall eller annan metallsammansättning till skeppsförhyddning, samt å optiska och nautiska instrumenter, äfvensom af bestämmelserna i 13:de 8 3 mom. af underrättelserne till tulltaxan rörande slöjdevaror, ej specificerade, erforderlige för ett fartygs byggnad, tackling och utrustning. I underdånighet bifogade protokollsutdrag redovisas för de särskildta meningar, som inom kollegium förekommit. De remitterade handlingarne återställas i underdånighet och kollegium framhärdar Åe. Stockholm den 4 Mars 1850. Likheten med det hos kongl. kommerse-kollegium förvarade justerade konceptet intygar ex officio ? H ÅA. Brändström, Transsumt af Kongl. Maj:ts och Rikets kommers-kollegii protocoll för den 4 Mars 1850. i I Föredrogs kongl. Maj:ts särskilda nådiga remisser tecknade å åtskillige skeppsredares och handlandes i Götheborg, Stockholm, Gefle, Ystad. Warberg, Malmö, Landscrona, Calmar, Wester vik, Uddevalla, Luleå, Hernösand, Sundsvall, Strömstad, Söderhamn, å Gottland och i den nordligare delen af Riket, samt åtskillige skeppsvarfsägares i Götheborg, hvar för sig underdånigst gjorde ansökningar om tullfri införsel af skeppsinventarier och skeppsförnödenheter, samt af hampa och lin. Handlingarne lästes, hvarefter resolverades underdånigst utlåtande af innehåll registraturet visar. Härvid yttrades serskilta meningar; Af referenten, herr kommerse-rådet Rosenblad: I följande delar finner jag mig föranlåten icke instämma med Kongl. kollegii fleste ledamöter, nemligen, att jag ansett kongl. kollegium hafva bort föreslå kongl. Maj:t. 1:o Tullfri införsel af lin: 52:o Beviljandet af ett Premium vid införseln eller användande till nybyggda fartygs utrustning af svensk linneväfnad, tillverkad af från Ryssland infördt lin eller hampa och af svenskt tågvirke, tillverkadt af från Ryssland införd hampa. 3.:o Bestämmande af en lika tolag vid införseln af alla tull underkastade skeppsinventarier, nemligen 10U af tullbeloppet. 1:o Af de mest sjöfarande folkslag, såsom t. ex. Engelsmän och Amerikanare, lärer lin företrädesvis framför andra råämnen användas till segel. Om än erfarenhbeten skall visat, att i vårt nordiska klimat, med täta ombyten af fukt och kyla, hampa äger företrädet, bör man dock erinra sig, att vår skeppsfart utsträckes till andra luftstreck och således äfven måste vara försedd med sådane segel, som för dessa äro mest passande. Det torde sälunda svårligen kunna bestridas, att lagstiftningen på intet sätt bör inverka på skeppsrederiernas val af de slags segel de sjelfve kunna finna lämpliga. Men att genom tull på råämne nödga de svenska skeppsredarne att på utrikes ort anskaffa sina behof af linnesegel utgör en obillighet både emot den Svenska skoppsredaren, som derigenom kan förorsakas både ökad kostnad och omgång, och emot de svenska segelduksfabrikanterne och segelsömmarne, som beröfvas en eljest erhållen förtjenst. Säsom skäl att med tull belägga införseln af lin, har man anfört behofvet, dels att gifva skydd åt den inhemska linodlingen, dels att genom dennas tillvext uppmuntra de husslöjder, hvilka förarbeta lin. Men intet af dessa skäl lärer kunna uthärda en närmare granskning. Från 1726 till 1824, d. v. s. under en tid, då man eljest hyllade den grundsatsen, att genom förbud eller AS RR