Article Image
begagnas i de få städer, hvilka ega allmän nederlagsrätt. Kollegium instämmer för sin del i den mening, att den nya brittiska lagstiftningen för skeppsfarten på detta land och dess kolonier skall öka behofvet att sätta Svenska skeppsrederierna i lika gynnande ställning med deras utländska medtäflare. Då denna förändring för den allmänna verlds-skeppsfarten öppnat vidsträckta förut brittiska flaggan ensamt förbehållna fält, kan dess inflytande på den förra Cl blifva annat än ingripande, Den måste blifva det så mycket mer i närvarande tidpunkt, då de senare årens politiska skakningar högst betydligt nedsatt verldshandeln på det hela, och sålunda äfven menligt inverkat på skepsfarten i allmänhet, hvars under åren 1846 och 1847 så gynnande förhällanden förvandlats till alldeles motsatta. Det är sålunda naturligt, att man med begärlighet skall begagna de nya tillfällen för sysselsättning, som erbjudas, ochatt dervid de sjöfarande nationer skola ega företrädet samt vinna en kredit, svår att i en framtid skaka, hvilka finna sig i stånd att erbjuda de lindrigaste frakterne. A denna omständighet, till en stor del beroende af den större eller mindre kostnad, hvarmed de kunna bygga och utrusta sina fartyg, har kollegium fästat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å kollegii den 26 April 1847 afgifne underdåniga utlåtande. Äfven en annan omständighet bör härvid tagas i betraktande. En bland orsakerna, hvarföre Svenska skeppsredare vid alla sådane frakter, der täflan kunnat ega rum, hittills med fördel kunnat täfla med de engelska, har varit dyrheten af de senares fartyg, som med få undantag måst vara byggda i britiska staterna, för att ega rättigheten föra brittiska flaggan. Numera har icke endast denna inskränkning upphört, utan äfven införseln till brittiska staterna af fartyg, byggda eller köpta för brittisk räkning gjorts tullfri. Skulle ytterligare förr eller senare den under innevarande parlamentssession väckta fråga om tullfrihet för timmer till skeppsbyggnad gå igenom, så undanröjdes ännu ett hinder för brittiska skeppsredaren att bygga sina fartyg för lika godt pris som andre nationers. Ehuru den nya navigationslagen icke ändrar de gamla föreskrifterne om att ett brittiskt fartygs besättning måste i ett visst förhållande utgöras af Britter, så lemnar den dock åt regeringen rättighet att efter förgodtfinnande ändra och jemka dessa bestämmelser, och sålunda har vådan ökats att våra bästa sjömän skola blifva lockade från vår egen handelsflotta, om denna ej kan erbjuda nöjaktiga vilkor. De underdåniga ansökningarne fästa sig mycket vid den fördel, som blifvit lemnad utländske skeppsredare genom rättigheten att för fartyg, som för deras räkning byggas vid svenska skeppsvarf, erhålla restitution för erlagde tullafgifter. Om förhållandet vore, såsom ofta blifvit yrkadt, att fartyg ingenstädes kunde byggas för så billigt pris, som i Sverige, så vore visserligen den enklaste utvägen för bevarandet åt våra fartyg af en gynnsam täflan, att fråntaga de utländska fartygen denna förmån, då den förlust, som härigenom kunde uppkomma för Svenska skeppsbyggerierne fick vika för vinsten å det ännu vigtigare sjöfartsintresset. Men nu är förhållandet icke sådant. I Finland finnas alla materialier för skeppsbyggnad, med undantag af jern, för åtminstone lika godt pris som i Sverige, arbetslönerne äro icke större, och hvad som erfordras Hill segel och tågvirke kan tullfriu erhållas från Ryssi land. Om än vid Preussiska skeppsvarf möjligen arbetslönerne äro högre än i allmänhet i Sverige, så torde detta ersättas derigenom, att ekvirke till skeppsbyggnad äfvensom alla materialier till segel och tågvirke der finnas till bättre pris, oberäknadt att införselstullen å segel, segelduk och tågvirke i Preussen år så låg, att den endast kan anses såsom nominell. Kollegium anser sålunda, att genom borttagande af den nu bevilljade tull-restitutionen för skeppsförnödenheter använda för byggnad och utrustning af för utländsk räkning bygda fartyg man skulle endast beröfva svenska skeppsbyggerinäringen en förtjenst, som någon gång varit och ännu mer kan blifva för densamma af stor vigt, utan att i någon väsendtlig mån gagna de svenka skeppsrederierne, men att deremot de företräden, de itländska rederierna kunna ega i följd af svenska tullagstiftningen, böra på annat sätt undanrödjas, samt att le åtgärder, som i detta hänseende kunna erfodras, böa skyndsamlingen vidtagas. Om besluten t. ex. uppkjötos till pröfning i sammanhang med de förändringar tulltaxan i allmänhet, hvilka kunna komma i fråga id nästa riksdag, så, då Rikets Ständer först under lopet af år 1851 lära kunna komma i tillfälle att fatta eras beslut i afseende på tullbevillningen, kunde de estämmelser, som omsider blefvo fastställde, icke blifva ällande förrän med år 1852, och under tiden skulle på ätt kollegium här ofvan redan visat, svenska skeppsederiernas farligaste medtäflare redan vunnit ett försteg afseende på den större fraktfart, som blefve en följd f förändringen i brittiska skeppsfartslagstiftningen, ett örsteg, svårt att sedermera uppnå; hvartill äfven komRR AR AR RT ER RNE ÄR RR TA SA SR ERA JA RV

1 maj 1850, sida 6

Thumbnail