Å — —— en här aldrig sedd höjd, men att då jordrymden icke sSvarade till den oupphörligt stigande befolkningen, deraf följt, att jordegendomsvärdet decennium efter decensnium stigit och nu uppgått till 5, 6 å 700 procent utöfver det för omkring 40 år sedan, samt att sålunda massan af folket måst söka ett annat fält för sin verksamhet, hvilket blef skeppsbyggeri och sjöfart; anföra sökanderne, att ehuru dessa näringsfång starkt tilltagit under senare åren, dock denna förkofran icke vore att Jemföra med hvad den skulle kunnat vara och blifva om, genom liberalare tullförfattningar just i afseende på denna näringsgren, de sättes i tillfälle att täfla med utländningen och serdeles med deras granne Norrige, men att så länge den svenske skeppsredaren icke åtnjuter samma friheter som dessa, måste vår egen skeppsfart och vårt eget skeppsbyggeri, genom en oupphörligt tilhltagande täflan, småningom aftyna och slutligen alldeles upphöra; att underlättandet af denna kustlandets förnämsta industrigren vore att öka inkomstkällorna och underhålla möjligheter för det inre, men att prohibitiver hafva en motsatt verkan; att Norriges liberalare tullförfattningar icke obetydligt försvårat och nedsatt handeln i (Svenska) gränsstäderne i allmänhet, men att särdeles uti ifrågavarande fallen uraktlåten reciprocitet å vår sida visat sig menlig; att utom det skäl Götheborgs skeppsredare anfört, att Norrmän på svenska varf kunna bygga sina fartyg med vida större uträkning än vi sjelfve, sökanderne bland den mängd andra skäl, som kunde andragas, endast velat anföra ett, nemligen att de fleste af Eders Kongl. Maj:ts dugligaste sjömän på denna kust och hvilka torde vara beryktade såsom de raskaste kanhända i Europa, söka förtjenst i norrska handelsflottan derföre, att de der kunna erhålla högre hyror; att om deras underdåniga ansökan bifalles, deraf ingalunda skulle följa, att de inhemska fabrikanterne af skeppsförnödenheter blefvo lidande, särdeles om införseln af hampa och lin blef tullfri, utan att desse fabrikanter endast nödsakades åtnöja sig med en ungefär lika förtjenst, som den utländningen beräknar, i stället för att under nuvarande förhållanden skeppsrederierne få vidkännas 28 a 50 procents beskattning utöfver utländska priserne på nästan allt hvad till riggen och utrustning af fartyg fordras, enär i England till och med i detalj kunde köpas utmärkt godt tågvirke till 77 å 78 rdr bko för svenskt skeppund och prima sort linnesegelduk för 21 å 22 sk. bko per aln, då deremot allmänna priset på medelmåttigt tågvirke hos våra fabrikanter är 93 å 100 rdr bko per skepp. och å segelduk af så kallad bästa qvalitet, ehuru i godhet icke jemförlig med den engelska, 34 å 36 sk. bko per aln, samt nästan sagdt alla andra skeppsförnödenheter i samma förhållande, och då det är kändt, att utrikes, särdeles i England, som här tagits till måttstock för jemförelsen, arbetslönerne äro dubbelt dyrare än hos oss, så torde genom denna skillnad i tillverkningskostnad och genom besparande af fraktutgifterne ändock betydligt större förtjenst tillfalla våra fabrikanter, än den utländska fabriksegare hafva af sina tillverkningar, hvartill komme, att täflan skulle sporra de inbemska fabrikanterne, att tillse, det deras tillverkningar ej blefve så betydligt sämre än utländningens, som nu med få undantag är förhållandet, och skulle således gifva dem en dubbelt ökad afsättning, hvarmedelst de i det hela skulle bereda sig en lika, om ej större, årlig behållning, än den de äfven med nu gällande skyddstull åtnjuta på skeppsbyggeriernes bekostnad. Grosshandels-societetens och skeppsrederiernes i Stockholm deputerade hafva äfvenledes instämt med skeppsredarne i Götheborg, dock med undantag af tullfrihet för lin, dels emedan de ansett den skola menligt inverka på den icke obetydliga linodlingen inom riket, dels enär, efter deras förmening, väfnad af lin icke i någon väsendtlig mån till segelduk begagnas. 11 Skeppsredare i Gefle, som enligt bifogad förteckning å denna för Sveriges skeppsfart så vigtiga stads handelsflotta, är på få undantag när egare af alla dess betydligare fartyg, hafva anhållit så väl om lika tullfrihet för skeppsförnödenheter, hvilka begagnas vid svenska fartygs nybyggnad, med den, hvilken enligt 13 8 i underrättelserna till nu gällande tulltaxa är beviljad utländningen, som att samma tullfrihet må förunnas svenska skeppsredare för skeppsförnödenheter, som i allmänhet begagnas för deras fartyg. Uti denna underdåniga ansökan hafva instämt 20 skeppsredare i Sundswall. Vigten af sjöfart såsom ett af Sveriges naturligaste och förnämsta näringsyrken torde icke kollegium behöfva för Eders Kongl. Maj:t ådagalägga. Näst jordbruket, med den dermed förbundna boskapsskötseln, samt de i nära samband med hvarandra stående skogsoch bergverksnäringarne, intager otvifvelaktigt sjöfarten främsta rummet bland Sveriges näringar, oberäknadt den vigt, den eger för rikets försvar. Sveriges vidsträckta kust och skärgärd lemna tillgång till fartygs bemanning med sjömän, uthärdande i jemförelse med de bästa, något land kan erbjuda. Våra skogar lemna för billigt pris materialier till skeppsbyggnad, som i vårt land ytterligare underlättas af i allmänhot låga arbetslöner. Man kan sålunda med allt skäl anse hos oss finnas de fleste vilkoren för framkallandet af en liflig och vidt omfattande sjöfart, och att af lagstiftningen endast fordras att undanrödja de yttre och ofta af den sjelf lagda hinder, som kunna hämma utvecklingen och framstegen. Genom den fria täflan om fraktfarten ifrån och emellan främmande hamnar de i senare tider afslutade handelstraktater beredt svenska flaggan och för hvilken de senare förändringarne i Brittiska navigationslagarne öppnat nya fält, har gynnande tillfälle för svenska sjöfartens utvidgning vunnits, och de tid efter annan lemnade lättnader i afseende på införseln af sådane skeppsförnödenheter, hvilka kunna komma i fråga att utifrån anskaffas, och i afseende å hvilka kollegii här ofvan omförmälte underdåniga utlåtande af den 26 April 1847 innehålla en fullständig redogörelse, hafva äfven i sin mån härtill pA Mors . Cancka