—— — —— bygga nya fartyg och tullfritt få införa de för dem behöfliga inventarier, men att deras anspråk på lika rätt för våra egna fartyg icke kan synas obilligt; — att intill dess ofvannämnde Navigationslag antogs i England kunde engelska redare icke draga fördel af den uppmuntran åt utländningen att i Sverige bygga fartyg som genom den tullfria införseln af skeppsinventarier lemnades, menatt då detta hinder nu försvunnit, bör man föreställa sig, att engelsmännen skola hädanefter företaga skeppsbyggerier här i landet, ifall de finna det lönande och att täflan med dessa nya konkurrenter skall blifva så mycket svårare, som dessa naturligtvis icke vidkännas tull på sådane skeppsförnödenheter, hvilka tillverkas (företrädesvis och för billigare pris) i deras eget land, såsom ankare, kettingar och annat jernarbete samt koppar, eller annan metallförhydning m. m., och dessutom de fleste af öfriga artiklar såsom segelduk, lin, hampa, beck, tjära och skeppsförnödenheter m. m., äro från införselstull befriade, hvaremot sökanderne, med åtnjutande af lika fördelar icke fruktade hvarken nyssnämnde eller andra medtäflare; — att då sökanderne sålunda anse sig hafva ådagalagt såsom oundvikligt för svenska handelsflottans trefnad och förkofran, att restitution medgifves af all tull på skeppsförnödenheter och inventarier, hvilka utifrån införas, ej gallenast för fartyg, som nybyggas, utan jemväl för utrustandet af äldre eller nyttjade fartyg, de anse sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å billigheten deraf, att, på det våra fabrikanter af segelduk och tågvirke icke må stå tillbaka. för utländska ska fabrikanter, hampa och lin från införselstull befrias; — att ehuru den nu gällande införselstullen å hampa eller 24 sk. per skepp. är ganska lindrig, enär den icke ingår till 1 proc. uti värdet af tågvirke och icke till 4 proc. uti det af segelduk, dock genom dess afskaffande det enda grundade skälet till skyddstull för fabrikater deraf undanröjdes; och att, i afseende på lin, då det, som odlas i riket, icke är så passande som det ryska för tillverkning af segelduk, i synnerhet af tyngre sorterne, det synes vara oklokt att belasta det utländska med så hög tull, att importen deraf nästan upphört, i följd hvaraf de skeppsredare, som gifva företräde åt segel af lin, nödsakas att begagna tillfället, när fartygen befinna sig i utländska hamnar, att både låta reparera de gamla seglen och förse sig med nya, hvarigenom en icke obetydlig. arbetsförtjenst går för våra egna segelsömmare förlorad; samt att uti England begagnas segelduk af lin nästan uteslutande så väl uti örlogssom handelsflottan, hvilket må antagas såsom ett godt bevis på dess företräde framför segelduk af hampa, hvaremot våra författningar tvinga oss till begagnande af den senare, så framt seglen skola tillverkas här i riket, ett tvång som icke lärer vara åsyftadt och rättvisligen bör upphöra. På grund af hvad de sålunda anfört, anhålla sökanderne, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder täckas I förordna: 1:o Att den tullfrihet, hvilken uti 13:de af underrättelserna till nuvarande tulltaxa, beviljats utländningar för nybyggda fartygs inventarier, må äfven få åtnjutas af svenska undersåtare: 2:o Att dylik tullfrihet äfven förunnas svenska skeppsrederier för skeppsförnödenheter, som i allmänhet begagnas för deras fartyg: 3:o Ifall 2:o icke beviljas, att i likhet med stadgandet i norrska tulltaxan, skeppsinventarier, såsom ankare, kettingar, segel, tågvirke och dylikt, hvarmed ett svenskt fartyg blifvit försedt utrikes, såvida sådane inventarier förblifva till bruk på samma fartyg, i hvilket de hitförts från utrikes ort, må blifva från tull befriade; och att inventariepersedlar, hvilka från nederlag eller kreditupplag ifrån riket uti svenskt fartyg utföras och vid detsammas återkomst befunnits vara tagne i bruk, icke underkastas införselstull, och 14:o Ått hampa och lin, så väl häcklad som ohäcklad, må tullfritt införas; samt att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna betänkligt, att genast borttaga hela tullen å segelduk för nyttjade och äldre fartyg, tillsvidare en måttlig tull måtte bestämmas på segelduk för sådane fartyg, att utrönas på samma sätt, Som i 5:te af underrättelserne till tulltaxan stadgas, emedan det värde af 30 sk. bko per skålp., som taxan upptager för segelduk, vida öfverstider verkliga värdet utrikes, hvarvid sökanderne anmärka, att den skyddstull af 10 procent, som i detta afseende egaren af Jonsereds fabrik grosshandlaren W. Gibson, i anledning af sökandernes förra ansökan, föreslagit, med tillägg af o för handelsoch sjöfartsfonden samt 113 procent i tolag och vågpenningar, verkligen utgör 123 procents skyddsafgift, som alltså oberäknadt frakt, assurance och andra omkostnader, alltför drygt kommer att belasta den utländska varan. Uti den i denna underdåniga ansökan framställda anhållan hafva till alla delar instämt, ehuru till dels med anförande af särskilda till lokala och egna förhållanden lämpade skäl, 12 skeppsredare i Ystad, 4 handlande och skeppsredare i Warberg, 30 skeppsredare på Gottland, 25 skeppsredare i Malmö och 3 i Landskrona, 29 skeppsredare i Calmar, 25 skeppsredare i Westervik, 63 skeppsredare i Uddevalla och kringliggande skärgård, 11 handlande och skeppsredare i Luleå, 12 skeppsredare i Hernösand, 53 handlande i Götheborg, 58 skeppsredare i Strömstad och på kusten af norra Bohus län, disponenterna af 3:ne skeppsvarf vid Götheborg och skeppsrederierna i Söderhamn. Af de särskilta skäl för ifrågavarande und erdåniga anhållan, hvilka blifvit i dessa ansökningar framställda, I anser sig kollegium böra upptaga följande, anförda af skeppsredare i Strömstad och på norra kusten af Bohus län. Efter att hafva omnämnt, att under den tid det så kallade stora sillfisket gaf sysselsättning och näring åt nästan hela Bohus läns befolkning, åkerbruket befanns i den fullkomligaste vanhäfd, men att då det förra i början af innev. århundrade upphörde, folket nödgades vända sin omtanka åt annat håll, hvarvid