lagar, förverkat lifvet, skola deporteras til Nukahira, en af Marquesas-öarne, der de hållas inspårrade i ett befåstadt låger. Debatterne rörande denna deportationslag hafva varit mycket håftiga. Flera förmildrande amendementer föreslogos, men de blefvo alla förkastade. Dock kunde icke regeringen genomdrifva sin afsigt att gifva lagen tillbakaverkande kraft med hånseende till de politiska förbrytare, som redan blifvit dömde (i Bourges och Versailles) och nu befinna sig i republikens fångelser. Baroche, inrikesministern, försvarade denna åsigt med mycken envishet, men måste duka under, då åfven Odilon Barrot upptrådde emot honom, och försvarade den motsatta, på billighet och förnuft grundade åsigten. Vid företagen områstning, blef med 365 röster emot 301 beslutadt, att lagen icke skall hafva någon tillbakaverkande kraft. Denna utgång af omröstningen har våckt mycken glådje bland det demokratiska partiet, men ett ånnu större raseri bland de ultra-reaktionåra bladen, som med -patrie-i spetsen öfverösa de af majoritetens ledare, som icke understödt regeringens förslag eller som afhållit sig från omröstningen, med de bittraste förebråelser, nåstan med ovett. Baroche ingaf, till följe af det nederlag han lidit, sin afskedsansökan; men han var icke sen att återtaga densamma. Polisprefekten i Paris, den bekante Carlier, har på det strångaste förbjudit tidningskolportörerne att utbjuda de oppositionsblad, som utkomma om aftonen. Deremot år det dem tillåtet att sålja de reaktionåra och konservativa aftontidningarne. Förbudet gåller isynnerhet ÅEvenement, som på sednare tiden fått en utomordentligen stort antal låsare och temligen obarmhertigt medfarit herr Carlier. Hans godtyckliga förfarande har föranledt en interpellation, i nationalförsamlingens möte d. 22, af Pascal Duprat. Ministern Baroche förklarade, att han för tillfållet icke hade annat svar att gifva, ån att Carlier låtit göra hvad han hade rått att göra och med detta besked fann sig majoriteten tillfredsstålld, så att det utförligare besvarandet af interpellationen uppsköts tills om en månad. Frågan år dessutom allaredan bragt inför domstolarne, enår de interesserade bladens egare naturligtvis icke hafva velat underkasta sig en sådan beståmmelse och likasullt hafva lätit uthjuda sina blad. Såljarne hafva då blifvit arresterade och stållde inför råtta. Det år för öfrigt icke nog dermed, att polisen hindrar tidningsförsäljningen på gatorna, utan den intrånger åfven i de bodar, der för vederbörande misshaglige tidningar hållas till salu, och stoppar försåljningen. Emil Girardin har imellertid låtit anbringa en lucka i sin port, hvarest man försåljer de förföljda bladen, och polisen har icke vågat antaga utmaningen och dit utstråcka förföljelsen. Under monarkien blefvo liknande förbund flera gånger utfårdade, men det år första gången, som ett slikt förbud rigtats emot enskilta blad, hvarigenom uppstår ett privilegium för de andra icke förföljda bladen, hviket år så mycket mera idgonenfallande, som de privilegierade bladen dagligen angripa den bestående republikanska statsformen, medan åtminstone tvenne af de förbjudne, VEstafette och lEvenement, aldrig blifvit dömde. Det utskott, som skolat pråfva regeringens begåran om ett nytt anslag af 2,500,000 franes till expeditionskorpsen i Rom, har asgqifvit sitt betånkande och enhålligt tillstyrkt anslagets. beviljande. Betånkandet år uppsatt af Gustaf de Beaumont och år uppfylldt af loftal öfver expeditionen och det sått, hvarpå den blifyit utförd. Af de deri förekommande uppgifter inhemtas, att korpsen, som i November 1849 var 31,000 man stark, nu förminskats till 15,000 man. Antalet af de franska soldater, som stupat under belågringen från den 30 April till den 30 Juni, utgör 192; de sårade 1,055. Å sjukhusen skola, intill den 1 Mars i år, aflidit 825. Utgifterne till expeditionen anslås, efter afdrag af hvad korpsen skulle hafva kostat på fredsfot i sina garnisoner, till 13 millioner. Den skada, som under belågringen anstålts i Rom, angifves belöpa sig till 2,300,000 fr., hvaraf dock 3 tillråknas de belågrade sjelfva, som nedrifvit en mångd byggnader. Krigsministern d Hautpoul har begårt ett anslag af 150,000 francs till understöd för familjerne efter de militårer, som omkommit i Angers. Omkring 160 medlemmar af nationalförsamlingen hade öfverenskommit att föreslå, det de 200,000 francs, som åro beståmde till I I I