Men kanske det var en fattig satans hela egendom, så år det i alla fall synd åndå. Lefva vi öfver morgondagen så lysa vi upp vårt hittegods, och då år ingen olycka skedd. -Prat! i öfvermorgon hafva vi munnen full med jord, åtminstone en utaf oss, det år tvårsåkert.Carl, ropade Anolf, om blott en af oss faller ...Så lofva vi heligt att den öfverlefvande skall sörja för den andres samilj.Topp! jag lofvarl-Jag ocksälMen om vi båda två bita i gråset?o jo, underligare har håndt, min själ!Hur går det då med våra stackars barn ?, De arma kråken dö af svålt, suckade Adolf. -Hår finns ingen som vi med såkerhet kun! na anförtro dessa penningar och våra barn kunde de hjelpa för lång iid.Carll. sade Adolf med dåmpad röst och såg sig spejande omkring. Adolf nickade; de förstodo hvarandra. -I morgon afton finnes icke mer någon Preussisk arm6 . .. vill du som jag?Du menarl