Det var verkligen en halföppen börs. Nägra dalrar hade fallit ur den. Då de sågo nårmare efter upptåckte de att den andra åndan af börsen var sorgfålligt tillknuten. De öppnade den och funno tio louidorer i guldmynt. Då grep en gemensam tanke båda på en gång: hemmet, och flygten dit som underlåttades genom dessa penningar, om det lyckades dem att komma förbi förposterne; och de tyckte att detta var en vink från himmelen, hvars klara stjernor vånligt blickade ned på dem, att de skulle skynda hem till deras arma, öfvergifna barn — de sågo uti detta oväntade fynd en försynens skickelse. Nu kunde vi ... stammade Adolf med nedslagna blickar. Dela, ja, inföll Carl, och båda satte sig ned bakom ett tråd och delade broderligt. Hvem, måntro, kan hafva tappat denna pung; en rik man förmodligen,anmårkte Adolf. Tjuf blir jag aldrig; visste vi hvem han vore, så skulle han årligt få dem åter, svarade Carl. -Härvidlag kommer det nog ej i fråga; i morgon står slaget och så — hade vål en fiende blifvit hans arfvinge — båttre som det nu är.