Inrikes nyheter. Götheborg. Vi anse oss böra såsta vederbörande, ecklesiastike, inom Götheborgs stift varande tjenstemåns uppmårksamhet på den i dagens nummer af denna tidning intagna, till dem af en deras embetsbroder stållda uppmaning att utse en representant, som vid snart instundande riksmöte kan föra deras talan. Uppmaningen gåller vål egentligen nårmast stiftets komministrar, hvilka i stöd af 13 Riksdagsordningen åro beråttigade, att, om de så åstunda, vålja en fullmåktig; men något hinder för andre mån af ecklesiastikstaten, t. ex. skollårare och adjunkter, att deltaga i underhållet får det ombud, hvilket komministrarne i grundlagsenlig ordning utse, gifves icke. Af preIaterne i allmånhet hafva de lågre ecklesiastike tjenstemånnen föga eller intet att hoppas, hvarken i sitt eller fåderneslandets interesse. Förslutna riksdagars historia bår de mest ojåfaktiga vittnesbörd derom. Bland det s. k. lågre presterskapet deremot finnes ett ganska stort antal, för hvilket detta sednare interesse icke år fråmmande. Äfven derpå hafva vi då och då under riksdagarne erhållit bekråftelse genom de ombud, som stiftens komministrar uppsåndt till desamma. Hvarje representant, som af det lägre presterskapetblifvit utsedd att fåra dess talan, har af nationen blifvit helsad såsom åfven varande en af dess förespråkare, och hvarje dylikt val ansedt såsom ett godt tidstecken. Äfven ifrägavarande uppmaningår att betrakta såsom ett sådant, och all anledning år att förmoda, att den ej varder -en ropandes röst i öknen.TIill underråttelse för herrar sabrikanter och industriidkare anse vi oss böra tillkännagifva, att den uti denna tidning meddelade uppgift, det slöjdexpositionen i Stockholm skulle ega rum innevarande år, år felaktig och att expositionen kommer att ske först år 1851. H. K. H. prins Oscar anlånde hit i dag kl. 4 till 3 på eftermiddagen. z Förliden gärdag gafs å hårvarande stora theater, till förmån för mamsell Lindqvist: Marketenterskan, eller Giftermål efter trumman, komedi i 3 akter af Dumont, samt Assignationerna, eller Den skrattar båst, som skrattar sist, hvad man vill med sång i trenne upptåg, svenskt original af hvilken som helst. I den första pjesen, som hårstådes redan förut varit gifven och förtjenar att ses, fyllde nåstan alla de spelande sina roller på ett högst förtjenstfullt sått; sårdeles böra vi loforda hr och fru Andersson, hrr Hallberg G. Sandstråm samt recettagerskan, såvål för uppfattningen som utförandet. Planen till den andra pjesen år hemtad från det bekanta Hammarsköldska sallissemanget, och stycket, ehuru egenligen ett skåmt, saknar icke sitt alfvar, fastån iklådt en humoristisk drågt. Utförandet lyckades vål, i synnerhet skördade hr Hallberg för sitt humoristiska spel stort bifall och hans kupletter begårdes och erhöllos da capo. Hr G. S. återgaf fullkomligt troget karakteren i sin roll. Melodierna till kupletterna voro vål valda. Recettagerskan hade ej den lyckan att få fågna sig ens åt ett halft hus.