Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1850, sida 1

frikostiga naturen rikligen belönar det minsta arbete, hvarest tillika sedan århundraden det mest rationella odlingssått år inhemskt, visa sig de tydligaste spår till ett utarmande i massa och bildandet af ett proletariat ibland den jordbrukande klassen. Det år icke så mycket krigets förödelser och det kroatiskamaneret, hvarpå det fördes, ja, icke en gång den utomordentliga krigsgården af 3 mill. tloriner i månaden för underhållandet af 120,000 man, som lefva allena på landets bekostnad, som hafva förorsakat vålståndets sjunkande och pauperismens tilltagande — de våsendtliga orsakerne ligga i upplösandet af alla ordnade kommunalförhållanden. I stållet för att pålågga kommunerne en fast beståmd andel af gården och låta lokalauktoriteterne uppbåra densamma efter en råttvis sördelningsgrund, förpaktas skatteuppbörden till den förstkommande spekulant, som, om så erfordras, erhåller militåriskt bitråde till skattemedlens indrifvande, och sedan bry sig vederbörande alls icke om efter hvilka grunder fördelningen sker, blott penningarne rigtigt inflyta. De rika godsegarne sticka en dusör i handen på förpaktaren, för att komma lindrigt ifrån saken, och så intråffar det, att de största bördorna drabba den mindre landtbrukaren. Den nårmsta följden blir, att han icke bryr sig om några förbåttringar i sitt Jordbruk; den vidare, att han råkar i skulder, får slutligen gå från hus och gård och hemfaller till proletariatet. Lifsmedelns öfverklagade dyrhet år på så sått lått begriplig. Man beklagar sig åfven öfver osåkerheten till egendomen, öfver fråcka, våldsamma inbrott, plundring gar af hela orter, formligen organiserade röfvarband samt folkets allmånna demoralisation; man söker deri ånnu spillror af insurgenter och friskaror och skickar trupper ut emot dem. Det kan till en del vara sannt; men den egentliga kontingenten lemna armodet, bankerutten, hungern och eländet. För ett sådant pris skola Österrikarne kunna behålla Italien och bryta dess kraft för en ny resning. Insigtsfulla italienarne hafva yttrat, att de, såsom sakerne nu stå, skulle beredvilligt lyda det främmande våldet och tillochmed understödja detsamma i att befordra landets materiella förkofran, om det blott hade någon vilja eller förmåga att tråffa de för ett sådant åndamål låmpliga åtgårder. Napoleons våldevar helt annorlunda; det var visserligen tryckande, men å andra sidan öppnade hans organiserande geni de undergifna folken nya medel och resurser att åter komma till vålstånd och kraft. Äfven har fransmannen ålskvårda manerer för umgånget och sållskapslifvet, något som gör stort intryck hos italienarne i alla klasser. Om Österrike lider lika mycket brist på fina och artiga, som intelligenta och redliga embetsmån, så gåller dock den regeln att skicka de vårrsta exemplaren af råhet och grofhet till Italien, hvilka blotta behöfva visa sig, för att sära den åstetiska kånslan och afskrämma från hvarje nårmare beröring. Om italienarne bedöma tyska språket efter embetsmånnens gemena dialekt, så åro de icke att förtänka, om de kalla det barbariskt. Österrikes lycka har blifvit ett ordspråk; men den liksom paraly seras genom en förbannelse, hvilken gör, att det icke tar några lårdomar af tidshändelserna, att det faller tillbaka på den gamla punkten och ånyo måste upptaga kampen om sin existens. I går afton anlånde utlåndsk post med danska, tyska, franska och engelska tidningar. Notiserna från Köpenhamn gå till d. 24, från Hamburg till d. 22, från Paris till d. 20 och från London till d. 19. I dag på morgonen har med Lubeckankommit hamburgerpost af d. 24 och fransk post af d. 22 dennes. DANMARK. D. 24 dennes tillspordes utrikesministern i folkthinget af riksdagsmannen d:r Poulsen om de holsteinska såndebuden kommit till Köpenhamn uti något årende för ståthållarskapet, eller blott som private personer, och om danska regeringen ville inlåta sig i några underhandlingar med dem. Konseljpresidenten svarade, att de i Köpenhamn intråssade holsteinarne skriftligen förKlarat, att de icke voro sånde af ståthållarI skapet och öfverhufvud icke uppvisat någon fullmakt från någon som helst auktoritet elnågon ofsiciel förhandling med dessa privatler korporation i Holstein. Det låg i sakens natur, att regeringen icke kunde inlåta sig i mån. Men, alldenstund dessa måns nårvaro vore att betrakta som ett bevis på de fredli