Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1850, sida 1

— ——— — ————— — poös, och dramatik han lefvat hela sitt långa, rika lif igenom. Bland de yngre akademici finnes vål knappast någon, mer vårdig att tolka detta minne, ån skalden Bernhard Elis Malmström, hvilken också tvifvelsufan blir vald till talare, och som redan en gång förut, vid de stora studenttågen, ståmt sin lyra till den nordiske sångarkonungens Iof. Jag talade i mitt sista bref om de reformer i de akademiska konstitutionerna, dem vi långe våntat och dem vi troligen ånnu långe få vånta på. Bland de löjligheter och missbruk, dem man hoppats få se afskalfade, åro åfven de s. k. exercitiedisputationerna. Dermed tillgår sålunda, att en professor skrifver en afhandling, vare sig på hebreiska, syriska eller sanskrit, och en student, som ofta aldrig förstår ett enda ord af innehållet, skall nu försvara den mot opponenterne, som icke heller alltid begripa åmnet, utan ofta af preses sjelf blifvit upplysta om hvad de skola såga. Efter en intagen god frukost, som ofta råcker halfva förmiddagen, begifva sig ofsicianterne upp till någon af lårosalarne, der den öfriga tiden till största delen upptages af granna, förut utarbetade tal, innehållande ömsesidiga artigheter, försåkringar om aktning och vålvilja m. m. Detta kallas nu ett lårdomsprof, och ingen kan blifva magister utan att hafva genomgått ett sådant. Imellertid få professorerna kostnadsfritt utgifva sina afhandlingar och dymedelst samla meriter, ty det tillkommer respondenten att betala så vål frukosten, som tryckningskostnaden. Du ser håraf, huru mycket sruttet-,såsom herrar politici bruka såga, finnes åfven i våra konstitutioner. Au revoir, min bror! Nåsta gång, då jag får mer att skrifva om, skall jag skrifva långre. Din vån X. Y. —