Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1850, sida 1

— ——69 utom Luthers lilla, hvilken en hvar lårare utlägger och förklarar med bitråde af sin ehjelhreda-, efter ett af honom sjelf uppgjordt schema. Allmånt nyttiga kunskaper meddelas efter någon Kinderfreund, motsvarande vår Regners korta begrepp, men åskådligare och mera tilltalande författad. Liksom agendan och psalmboken år fri i Tyskland, hvarigenom man har en oråknelig mångd af handoch psalmböcker, så har man ock en mångd barnalåseböcker, hvilkas tal ingen råkna kan. Äfven hår, som i Preussen, komma barnen på landet föga öfver de första graderna i råkning, skrifning och låsning. Trots alla barnavånner åro deras insigter i geografi, historia, naturlåra, teckning m. m. högst ofullkomliga, och efter några år, sedan skolan lemnats, nåstan inga. Man tror vål, att, sedan skolan emanciperats utur presternes hånder, dessa insigter skola blifva något större: folkskolan skall då ej som nu, inskränkas till en förberedelseskola för konfirmandundervisningen: men grundade tvifvel år dock denna mening underkastad. Ty hvad sade en af våfvarne just i denna by, hvars skola vi nun besöka: Min herre, dessa kunskaper åro för de rika, ej för oss; det blifver åndå dervid, att våra barn måste arbeta 17 timmar om dagen, för att förtjena 4 groschen) till sitt nödtorftiga uppehålle. Man betalar i Sachsen, som i Preussen, allmånt skolafgift. En arbetare, som förtjenade 3 gr. om dagen och hade 3 barn, betalade för hvarje barn 1 gr. i veckan. En hel dagslön gick således åt till skolafgift. På 5 dagar skulle han således arbeta för sin familjs uppehålle under 7. Deraf följer, att Söndagen icke kan helgas genom arbetslöshet. Det sker icke heller. Sjelfva Långfredagen fann jag våfvarena sysselsatta i den by, vi besöka. Straxt efter predikans slut iklåda de sig sina arbetskläder, i fall de någon gång varit aflagda, och såtta sig i väfstolen. De förmögnare betala mera, olika på olika orter, i skolpenningar. Uti ifrågavarande by betalades 2—83 gr. i veckan. Skolmåstarne måste dock på detta sått blifva rika. Ja det år sant; de hafva litet mera i Sachsen, ån i Preussen, isynnerhet om de åro klockare tillika, hvilket i allmånhet år fallet. Dock hafva en stor del af dem icke öfver minimi-lånen 120 Th:r, fri boning och eldbrand. I den byskola, hvarest vi åro, hade I:ste låraren utom fritt logi och vedbrand 200 Th:r) och som klockare lika mycket; alltså 400 Th:r. 2:dre låraren, som ej hade någon kyrklig förråttning, 200 Th:r. Båda dessa lärare voro bildade i Åittau, hvarest ett praktiskt seminarium år förenadt med dervarande borgareskola; dugliga och mindre anspråksfulla, ån de vid de offentliga landsseminarierna bildade. I anspråk och inbillning om sig sjelfva kunna dock de sacha siske folkskolelårarne på långt når ej måtsig med de preussiske, hvarest en hel hop fordra akademisk bildning under låroåren och lefnadsvilkor under tjenstetiden motsvarande denna bildning. Man mårker i Sachsen, att folkskolebildningen kommit ifrån söder, och att Pestalozzis ) 1 gr. 2 43 sk: rgs. ) 1 Th:r 2: 34 rgs. 3 ——