— -böd och förbannelselutropade Waldenau. Hvilket nidingsdåd! Se hår,sortfor han och råckte W endela brefvet. Mekaniskt bröt han det andra, som var från majorskan Waldenau. — Jag har ej styrka skref hon, vsatt direkte till Svenborgs, söråldrar öxersöra den beklagliga underrättelsen om deras dotters insjuknande i den olycksaliga nerssebern. Hon har genom den vård hon lemnat mitt barn ådragit sig smitta. Bemanna dig först sjelf med mod och försök sedan att bereda dem på den fara, i hvilken hon svåfvar!-— Han låste ej långre. Brefven utropade han, åro fjorton dagar gamla. O, min Gud, om det redan vore sörbi!— I det samma inkom fru Kron blek och darrande. (Forts.)