Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1850, sida 1

— yhBeata, gif mig din hand! bad den sjuke och ville från tåcket upplyfta sin, för att till sin panna föra hennes; men han hade ej styrka dertill. — -Vårker ditt hufvud? frågade hon. — Min panna brånner, svarade han och med anstrångning tillade han: -låt din kalla hand ... hvila der... Ack, så godt.— -Kånner du igen mig? frågade fru Wejland. — -Det år faster, sade han med svag, nåstan ohörbar röst, och slumrade åter. Klockan 11 vaknade han och sade: En underlig dröm hade jag: jag drömde att fru Kron var min mor; men om så vore, hade hon vål varit här.— -Hon har varit sjuk, genmålte Beata. — -Sjuk! ja så ... hon har varit sjuk .. ack, jag beklagar alla dem, som åro sjuka. Hon har vål åndå icke varit så sjuk, som jag. ... Vet du bror, sade han till Waldenau, :ias tror att jag år snart resfärdig. Den hår sömnen har styrkt mig. Jag kånner mig stark, men jag känner mig på samma gång svag-... Lampans sken föll på hans bleka ansigte. Beata, fortfor han, om du har något hjerta, går du ej mera ifrån mig. Du har en len hand når du vårdar sjuka. —