Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1850, sida 1

— -Se hår har jag spöket, som stört. min nattro. Hu! se nu förvandlades hon ... Ser ni icke att hon har blifvit en eldslåga, råd som de, hvilka brinna i afgrunden. ... Ha, ha, ha! min far var en hederlig karl, ty han hette Wejland; men qvinnan, som var Lokes första lögn, kan fördersva den båsta man.— -Der ligger den arma (Beata pekade åt dörren) och bör allt detta.Sakta smög hon sig in i Thors rum. Den djupt krånkta modern var nu stilla, men höll båda hånderna sammanpressade mot sitt bråst. Kommer engeln till svartalfven, sade hon bittert. Han har rått, fast jag ej förtjenat det af honom. O, han vet ej hvad jag för ej långesedan för hans skull gjort.— Han yrar: vi skola ej råkna så noga med en sjuk, tröstade Beata. Följande morgonen låg fru Kron i en brinnande feber; man förde henne till sitt hem, der nu en god ande vakade natt och dag vid hennes sida. Wendela Dahl hade knappast lemnat sin egen sjukbådd förrån hon var fårdig att omhulda en annans. Om någonsin någon rått förstått låsningen af kristendomens bud så var det hon.