Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1850, sida 1

ket an.— I sitt förhållande till Svenborg var han aktningsfull, men icke med ett ord eller mine röjde han den olycksaliga låga, får hvilken hon var ett föremål. Han talade ofta om Thor, men i så varma och uttrycksfulla ordalag, att hon stundom trodde, det både hon och hennes fåstman varit i anseende till honom, alltför strånga i sitt bedåmande. Imellertid gladde sig Svenborg åt hemresan som barnet glåder sig åt julqvållen; en enda natt förstörde hennes glådje. Bothilda sjuknade i en elakartad nerffeber. I detta tillstånd kunde ej modern lemna sin dotter. Den sjuka ropade Svenborgs namn i hvar minut. — blif qvar! bad hon, -tilis jag antingen år död eller tillfrisknadlTärningen var kastad. Svenborg blef qvar.