— 1Å v41T!kä—äxfx::: om borgen för tidningar. Rikets stånders n. v. Justitieombudsman, håradsh. Theorell, har i sin embetsberåttelse till rikets stånder, ibland annat ifrågastållt att åfven hår i vårt land borde införas en lagföreskrift, att för råttigheten till utgifvande af tidningar och periodiska skrifter, en viss borgen i penningar bör stållas. Vi hafva således att motse en remiss till nåstsammantrådande riksdags konstitutionsutskott ifrån lagutskottet, till hvilket justitieombudsmannens embetsberåttelse först aflemnas. Detta kommer således att blifva det första offentliga försöket af det reaktionåra partiet, som hr Theorell tillhör, att vid nåsta riksdag bereda en inskrånkning i den tryckfrihet, som 1809 års grundlag tillförsåkrar svenska folket och den råttighet, som tryckfrihetsförordningen med grundlags helgd, Ytterligare tillerkånt hkrarje svensk man,,, att ulan några af den offentliga makten i förväg lagde hinder, utgifva skrifter , ). Det kan vål för mången synas dfverflådigt, att man endast på grund af detta infall af hr Theorell, ingår i någon. vidare betraktelse öfver hans försök att fortfarande stålla sig in hos det reaktionåra partiet, emedan de nu gällande stadganden för tryckta skrifters utgifning icke kunna utan grundlagens krånkning, i annan ån grundlagsenlig ordning föråndras; samt dertill erfordras, i fall regeringen underst ödjer honom med en sårskild kgl. proposition, trå stånds, och eljest tre ständs samverkan vid nåsta, samt alla fyra ståndens bifall vid den derpå blifvande riksdagen. Men den medborgerliga kånslan uppräcker, äfven under den lugnande förestållningen att ett sådant försök mot en af svenska tolkens dyr baraste politiska råttigheter måste, icke endast misslyckas, utan ädraga sina upphofsmån ett vålförtjent medborgerligt förakt, likvål ett oemotståndligt begår, att genast uttala de skål hvarpå vi grunda den öfrertygelse, att hvarje genom borsensföreskrift i förvåg lagdt hinderatt utgifva periodiska skrifter år, för samhällets lugna, lagliga och lyckliga utveckling till dess åndamål: mensklighetens allmånna frihet, upplysning och trefnad, ett af de svåraste och såkert mest olycksbringande af alla. Ifrån denna öfvertyg gelse kunna vi icke det ringaste vika, på grund af de förespeglade garansier mot tryckfrihetens missbruk, som man trott sig finna i kautionssystemet uti några fråmmande lånder. Tvertom år det får oss tydligt, att det systemet der, alltför långe undertryckt, eller kommer att undertrycka folkets naturliga stråfvande efter råttvisare, åndamålsenligare och mera förtroende ingifvande samhållsinstitutioner. Ja, vi åro fullt öfvertygade, att med vår endast skenbart kon stitutionelt utstyrda och i sin alltför centraliserade maktfullkomlighet illa kontrollerade, I sjelfva verket oansvariga regering; vår splittrade, från folkets förtroende icke utgående ståndsrepresentation; vår illa organiserade för) Ordet Skrift, tydes i 1 af tryckfrihetsförordningen sålunda: Under ordet Skrift, som i denna Lag nyttjas, skall förstås allt hvad genom tryck, under allmånhetens dgon lågges. Med periodisk skrift förstås en sådan som i nummerföljd eller på beståmda tider utgifves. Alltså år tidningsutgifning lika väl innesattad i den allmänna bestämmelsen, som all annan skrist. 2 D5 —