Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1850, sida 1

Nyss hemkommen ester ett långre sjukbesök, satt Thor ensam i sin kammare och låste ett kårt bref. Det var från Svenborg och lydde så: Hallingsberg d. 20 Nov. 1841. -Min gode, min ålskade Thor! Snart åro trenne månader förflutna, sedan jag lemnade det kåra hemmet. Edra bref fårefalla mig ungefår, som når en vandrare, hvilken går på ett tistelbesådt fålt, och finner bland de stela, ofruktbara vexterna en frukt eller en ros. Kanske år liknelsen i det förra fallet alltför stark. Huru Hallingsberg ser ut, kånner du; men vånlighet och godhet inom hus ersåtter visserligen i sin mån de kala, skoglösa omgifningarna. Med Marie kommer jag aldrig att kånna mig rått hemmastadd; dertill har hon alldeles för mycken likhet med sin bror. Bothilda år deremot så hjertlig och söt emot mig, att jag lider af, att ej, som Jag ville och borde, kunna besvara hennes ömhet; men hennes barnslighet tröttar mig. Kanske år det en brist i mitt lynne, som ej år så ungdomligt, som hennes. Farbror år visst en god och råttskaffens man, men hans stundom alltför sroskorniga skämt år icke behagligt. Faster år den af hela familjen som jag bäst trifs ihop med. Hon år