Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1850, sida 2

åtskiljda, ty våra tankar, våra hjertan blifva ståndigt tillsammans.— -O, Thor, det år så svårt, så svärt.Hon hade all måjlig måda, att lossa sina armar från dem, som så fast omslöto henne. — var såker,yttrade Waldenan med återhållen smärta, att denna stund icke bår törnen endast för dig.— Kom ihåg, sade Wendela, att om några månader åren J åter förenade. Endast er kungdom och er kårlek kunna ursåkta denna nåstan barnsliga sorg. Thor upplyste sin sästmös hufvud, som hvilade mot hans bröst och tryckte den sista, varma, trofasta afskedskyssen på hennes låppar. XXL Några månaders skilljsmessa mellan dem, som ofta ombyta rum och vistelseort, år en obetydlighet, utan föremål för någon synnerligare uppmårksamhet; men Svenborg hade aldrig förr satt foten utom Wermlandsgrånsen, och den tomhet och ödslighet, hennes frånvaro i hemmet lemnade, var obeskrifllig.