Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1850, sida 2

Fadern, som af kårlek till sin sosterson var. egentliga anledningen till hennes aflågsnande, sade icke ett ord, som håntydde på hans saknad; men hela timmar å rad kunde han hafva ögonen rigtade på de föremål, som oftast sysselsatte hans dotter. Det undföll icke Thor, huru Wejland mot honom fördubblade sin vänlighet, och mången gång uppsökte den tillkommande svårfadern honom i hans egen bostad. Dagarna fortgingo, men sastån hösten — hans båsta tid — med stora steg nårmade sig, blef det djupa svärmodet qvar. Han, som vid denna tid alltid återtog sin verksamhet, öfverlemnade nu brukets angelågenheter ensamt åt Williamson, under det han nåstan oafbrutet grubblade öfver dem; han, som, icke ens under sina mulnaste stunder, varit ojemn och ovånlig mot de sina, föreföll ofta rättretlig, till och med obillig, och utan att vilja det, låt han åfven någon gång ett bittert och uddbwasst ord såra de hjertan, som så varmt klappade för honom. Efter Svenborgs aflågsnande tycktes så småningom en föråndring börja föregå med Williamson. Hans af naturen glada, låtta, praktiska lynne, tog ut sin rått. (Forts.) Åsnen OR