Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1850, sida 1

erksamhet. Stunden år följakteligen ytterst naktpåliegande för fåderneslandets sramtid, och rägans stora betydelse borde redan hafva våckt lla dess söner till allvarligt begrundande af wad för det godt och nyttigt år. Det gåller cke mer och icke mindre, ån om svenska olkets pluralitet skall bibehålla sin naturliga äått att beskatta sig och sjelf stifta sina lagar, ller om denna rått skall tagas ifrån detsamna och öfverlemnas åt några inom nationen varande kaster, som åro gynnade af regerinsen och till sin personal åro få, i jemförelse med det stora hela. Denna hufvudfråga anse rikets stånder sig, med den sammansåttning, som de nu hafva, utan att representera alla — — — — — — CL. hh medborgare i samhållet, vara fullt berättigade att afgöra! Det blir derföre för alla. svenske I mån en dyrbar pligt, att, medan tid år, förena sig, för att tillkåmpa det råtta och sanna seger! Svenska åran fordrar, att vi icke längre stå efter våra stamförvandter, Norrmånnen och Danskarne, i stråfvande efter en lagI bunden frihet. Vi böra besinna, det vi åro skyldige våra efterkommande att vårda deras naturliga rått och att vi följaktligen ej böra låta några få individer blifva deras herrar. Det vore en evig vanåra för de svenske mån, som nu lefva, om svenska historien skulle anteckna, att i vår tid embetsmannavåldet och penningearistokratien finge beröfva svenska folket dess urgamla beskattningsoch lagstiftnings-rått. vaknen derföre, alla svenska medborgare, till enighet, kraft och verksamhet för fåderneslandets vål och förenen eder med de mån, som redan, till edert och fosterlandets gemensamma båsta, kåmpa för frihetens och framåtskridandets heliga sak! Med heder upptrådde förlidet år flera svenska kommuner genom ombud i Örebro och uttalade der sjelfståndiga omdömen om våra , grundlagars förbåttring. Dessa kommuners ombud skola återigen på samma stålle och för samma åndamål sammantråda i år i början af Juni månad. — Fanan för alla dem, som önska lika politiska råttigheter för alla, och en lagbunden frihet för det hela, år således redan blottad, och vi, som veta hvad denna fana betecknar, skola raskt och modigt samlas omkring henne. Svenske mån, medborgare af alla stånd och klasser, förenen eder alla i vår gemensamma saklMödor och uppoffringar åro oskiljaktiga från sådana företag, som det ifrågavarande; men hvad betyda de för er en kort tid, emot de oafbrutna mödor och uppoffringar, som söranledas af den lyx, vi, i alla statsregleringens grenar, med årliga anslag måste underhålla? Denna lyx i embeten m. m. skall en nationell representation till vår låttnad såkert minska, då vi deremot af en representation, fotad på de grunder, som det s. k. kungliga förslaget uppställer, endast hafva att vånta förökade bördor. De mödor och uppoffringar, som åtfölja reformmöten, böra alltså icke afskråcka någon att verka för representationssaken — ty Åtven de skola i en lugn framtid blifva rikeligen ersatte. Eda församling i Wermland har visat oss, huru kloke, sjelsståndige och insigtsfulle medborgare böra göra. Församlingen hade såndt ombud till Arvika stora reformsållskap och delade i allo de der uttalade principer; men tyckte det ej i en så vigtig fråga vara nog att blott teckna sina namn till stöd för åsigterna, utan beslöt att sånda eget ombud till Örebro, på det att en och hvar skulle finna, att det var kommunen sjelf, efter egen öfvertygelse, som ifrade för de idcer, hvilka dess medlemmar ville försvara. Eda socknemån, som, med3 å 4 undantag, tillhöra bondeståndet, hafva genom denna handling hedrat sitt omdöme och gjort sig till en vårdig föresyn för hela säderneslandet; ty handlade alla kommuner inom detsamma så, som Eda, skulle snart ändamålet med reformmötena ernås. Vi hafva hår ofvan nåmnt, att uppoffringar fordras, för att vinna en nationel representationsreform, och detta lårer vål ingen bestrida. Vi tycka derföre, att de af våra tidningar, som hylla en liberal lagstiftning, borde uppmana de förmögnare samhållsmedlemmar, hvilka erkånna hela folkets rått till delaktigö het i representationen, att de genom insamling sammanskjuta medel, som sedan öfversändas till centralrelormbestyrelsen till bestridande af de utgifter, som den i och för reformfrågans lyckliga lösning ansåge vara af nöden. Reformvännerne i allmånhet böra icke uraktlåta, att, utöfver hvad deras ombuds resor kosta, i och för samma åndamäl insamla I hvad den tungt beskattade mindre iordbruka——