Insän dt. Emedan f. d. sjömannen F. O. Nilsson i ett kriftligt anförande till Götha Hofråtts proocoll daf d. 8 sistlidne Mars, infördt i hårtådes, utgifne Handels-och Sjöfarts-Tidning ör i är N:o 73, genom det sammanhang, vari orden stå, kunde synas antyda, att han örgäfves sökt undervisning af samtal med undertecknad, eller, att jag skulle haft tillfåle att, förrän vid förhöret i Consistorio, lemna någon bevisning till hans behjertandetorde till allmånhetens underråttelse om råtta förhållandet böra meddelas: att nåmnde f. d. sjöman i annor mans årende sökte mig för några år sedan, att mitt samtal med honom då icke räckte en sjerdedelstimma; att jag, som först då fick veta, att han var den dåförtiden under namn af Methodisten Nilsson beryktade personen, öfver hvilkens otidiga, och ovisa omvåndelse-nit råttsinniga prester långe klagat, derföre, efter besvarande af egentliga irendet, jemte erinran om 1 Petri 4: 15, frågade honom, hvarföre han icke i laglig ordning tillfredsstållde sin böjelse att undervisa medchristna, tillåggande exempel af nu lefvande aktade prestmån, som vid åldre år begynnat sina studier. Han förebar då det andeliga presterskapet och de af Sonen frigjorde christnas frihet, då samtalet af en ankommande afbröts och Nilsson tog afsked under önskan att förnya det interessanta samtalet,hvartill han af mig sades välkommen; men hvilken tillätelse aldrig af honom begagnades, icke en gång, sedan han i Consistorio af mig blifvit erbjuden ytterligare enskild öfverbevisning, om han ville söka mig hemma. Att likvål förhöret inför Consistorium gjort djupare intryck på honom och lemnat starkare bevisning, ån han vill medgifva, besannas af hans förtrytelse öfver orthodoxien, huru mycket han ock berömmer sin sanningskårlek och sin under villfarande inslytelser, stående såkallade, forskning i den Hel. Skrift, hvilkens grundspråk han naturligtvis icke kånner. Denna yttrade förtrytelse förklarar ock, hvarföre han skyr all erbjuden undervisning, åfvensom hans anhångare, hvilka hafva fått samma tillåtelse som han, förmodligen på Nilssons inrådan, icke begagna den: -hvaraf synes, att med deras föregifna sanningskårlek icke står rått till. j Götheborg den 2 April 1850. Niklas Beckman.