Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1850, sida 2

intet svalg skiljer oss ät. Så förenade skola vi från detta lifvet öfvergå till det andra. En mer ån vanlig fårgglans spridde sig öfver Beatas drag, och Wejland varseblef, att en slågt af Williamsons fordna glådtighet återJåndt till honom. De dansande paren återvånde varma och andtrutna till balkongen. — pDen der svången, kåra Bothilda, anmårkte major Waldenau, var ovan för dig. Du kan knappt andas. — Na, det var visst ovandt; men ack hvad det var roligt. — Ser du flickan der borta, sade Svenborg sakta till Thor, år hon ej vacker?Äyag tror hon har tycke af dig. hviskade han; -hon ser ut som ett såderns barn. — Herrskapets konversation tyckes vara så intressant, inföll Marie, att det vore roligt, om åfven vi andra finge del deraf.— vi talade om den unga flickan, som dansar der borta, genmålte Svenborg. — Hon år ta mig tusan lik dig, anmårkte Jonas. Nu tog Edmund sin lorgnet och fixerade henne. — Det år mycken naturpoesi hos den slickan,underråttade dem brukspatron. Nu sutbrasi bergsrådet i ett häftigt skratt.