Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1850, sida 2

— ——— — Ha, ha, ha! naturpoesi hvad vill det såga?— -Förstär du ej, min gubbe, att hon år som de blommor, hvilka naturen sjelf har danat, inföll hans hustru. — Det blir allt båttre, och bättre, återtog mannen högt skrattande. Har ej naturen danat alla blommor?— Det medgifves, anmårkte småleende Thor Waldenau, men hvad naturpoesi betråffar, så år det icke så förunderligt och ovanligt, som hr bergsrådet synes tro, i synnerhet hos bergsboarna tråffar man den ofta. Jag skulle just ha lust att göra den flickans bekantskap. — -Och du fruktar ej att våcka din fåstmös svartsjuka? yttrade Edmund, med en ton, som skulle vara skåmtets. — Sådana anfall, genmålte den tillfrågade i det han med en stadig blick såg upp till Svenborg, åro vi båda två bevåpnade emot, och hafva således i den vågen ingenting att frukta. — Man bör aldrig vara förmäten, inföll varnande fru Wejland. (Forts.) HA F—— ———