Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1850, sida 2

litiska och statsekonomiska tidningar och tidskrister underkastas likaledes nya siskaliska beståmmelser. Det andra lagförslaget afser en förlångning af klubblagen, men innehåller derjemte den nya, emot valens frihet rigtade beståmmelsen att framdeles skola blott sådana valförsamlingar vara tillåtna, som icke hota den allmänna ordningen. Med andra ord, det republikanska partiets valförsamlingar få i framtiden icke mera ega rum). Språket i dessa lagutkast år lika hycklande som håftigt; regeringen vill försvara republiken emot förderfliga passioners anarkiska angrepp. Hela pariserpressen — endast den vårde hr Louis Bonapartes egen organ, Napoleon, och ett annat, obetydligt veckoblad, Pays, göra undandantag — endera höjer sin ståmma emot den npa presslagen eller iakttager en betydelsefull tystnad. Flera konservativa blad, deribland åfven J. des debats, uttrycka öppet sin missbelåtenhet med densamma och antyda att den leder till nya explosioner. Att de republikanska bladen angripa densamma, förstås af sig sjellft. De yttra sig dock med mycken moderation och betrakta den som en provokation och uppmana folket att förhålla sig lugnt. Enligt -Corsaireskall regeringen icke låfa det bero vid de tvenne nu förelagda lagförslagen emot pressen och valförsamlingarne, utan snart framkomma med 6 andra, hvilka skola hafva afseende på de politiska slyktingarge, arm6ens och de löndragande embetsmännens valrått, innehafvandet af vapen o. s. v. Ibland allmånheten talar man om en sullståndig regeringskatastros, i sall emot sörvåntan de 8 ministeriella lagförslagen icke skulle blifva antagna. Den engelske gesandten lord Normanby, skall hafva förklarat, att Londonerkabinettet år ingalunda belåtet nied de nyatvångsåtgårderna, och derefter lår lord N. icke mera visat sig i National Elysee. Nåstan alla nationalförsamlingens afdelningar hafva i pröfningsutskotten för dessa lagförslag invalt ledamöter, som åro gynnsamt ståmda för desamma, men majoriteten har varit ganska svag. Det år således sannolikt, att hr Louis Bonapartes lagförslag komma att lisligen disskuteras och deras framgång år ånnu icke såker. General Cavaignac har, då prösningsutskottet för presslagen utsågs, i sin afdelning, med mycken energi uttalat sig emot regeringens nya attentater emot friheten. Enligt de sednaste underråttels.r, skall brösningsutskottet för presslagen med 9 röster emot 5 förklarat sig sör densamma. Sedan de sednaste valen skola alla allmosor, som tillslutit de fattige från understödsanstalterne, hafva upphört. Antalet af tiggare på Paris gator tillvexer jemt. Den 22 begynte nationalförsamlingen den allmånna diskussionen af 1850 ärs budget. De 6 valen för Saone Loiredepartementet, alla råda, hafva blifvit kasserade af nationalförsamlingen. Den franska eskader, som varit stationerad i turkiska farvattnen, har på hemvågen sått order att uppehälla sig någon tid i nårheten af Neapel. DANMARK. Under det Preussen på slerahanda sätt gynnar Slesvigholsteinarnes försök att tillvålla sig regeringsmakten i södra Slesvig, får man i bemålte rikes officiella tidnings halfofficiella afdelning se en förklaring, att preussiska regeringen ogillar dessa försök och betraktar dem som brott emot vapenhvilan. Hr Harbou har från Berlin återkommit till Kiel, men skall icke hafva medfört några Ässärdeles tråstandeunderrättelser. Den preussiske kommendanten i Slesvig har förbjudit den tilltånkta demonstrationen på årsdagen af upprorets utbrott. HAr hilot har den 22 ankommit till Berlin, hvarest han haft en lång konferens med Österrikiska såndebudet. Sedan hade han begifvit sig till Hanover. Landsthinget har nu åfven definitift antagit lagen om fråmmande judars inflyttningsrått. TYSKLAND. Preussiska förbundsstaten synes gå sin upplösning till mötes. Ryssland börjar protestera emot riksdagen i Erfurt och fordrar återuppråttandet af 1815 års förbund. Österrike har meddelat berlinerkabinettet att det tilltrådt mänchenerkonventionen och uppmanar Preussen att göra detsamma. Kurhessens nye besullmäktigade i i förvaltningsrädet talar om förbundet af 1815. Afven Hessen-Darmstadts befull