persons redlighet och skicklighst, icke år sådan, som den bör vara. Enligt 1845 års lagstadgande eger domaren icke blott att på egen hand anställa ransakningssörhör. utan åfven att beståmma, huruvida sormlig rättegång skall anställas eller icke; han har: följakteligen under målets gång tre olika funktioner att utföra, nemligen: åklagarens, sörsvararens och domarens. Når man nu tillika besinnar, att underdomarnes embeten i allmånhet, namneligen hvad justitiesaker betråssar, bestridas af deras s. k. -edsvurre ombud— unge, oerfarne individer, som nyligen nått och jemnt hafva ahsolverat sin embetsexamen, så kan det thyvärr icke nekas, att vår kriminella lagskipning har ett turkiskt utseende. Verkligen förefalla har ock i råttegångsvåg saker, som skulle tyckas vara omöjiga i vår tid och i ett land med en fri statsförfattning. Så t. ex. har man upplefvat, att tre familjesör örjare i en sak, som betråssade en förkommen yxe, under loppet af fulla 11 månader setat håktade, utan att ransakning i målet blifvit företagen; att personer, som på landsvägen hittat saker till ett vårdebelopp af en till två skilling, i mycket lång tid setat arresterade, emedan de hade försummat att anmäla en så viglig tilldragelse, under det att menniskor, som blifvit domde lifvet förlustige, gålt fritt och obehindradt omkring, når de hafva stått vål hos vederbörande myndighet; att personer hafva blifvit dömde till döden för brott, hvilka de sedermera vid anställda noggrannare undersökningar befunnits aldrig hafva begålt o: 8. 3., o. s. v. Då det nu år stålldt utom allt tvifvel, att destora missförhållanden, som den nuvarande kriminella lagskipningen medför, i synnerhet drabba de fattiga klasserna, hvilka icke hafva råd alt hos advokaterne förskassa sig det bitråde, som vore af nåden, så torde E. M:t, såsom vi hoppas, i nåder tillgifva att vi anhålla om strånga kontroller på alla dem, hvilka såsom domare eller på något annat sått hafva inflytande på råttvisans utöfvande, äfvensom om en skyndsam och genomgripande reform i lagskipningen — en reform, som bör innehålla fulla g.rantier mot godtycket, sörnåmligast derigenom, att folket nu, liksom I fordna dagar, erhåller delaktighet i den dömande och anklagande myndigheten; att den anklagade erhåller en saklörare, som bevakar hans ratt, och att ingen kan i håkte inmanas på blott misstanka, eller för förbrytelser, för hvilka straffet icke motsvarar strallarbete i fjerde graden. Allmän värnpligt. Grundlagens 109 S bestämmer, att en hvar af statens medborgare år pligtig att under en viss tid vårna fosterjorden, utan anseende till börd eller förmögenhet. Denna grundsats har, såsom E. M:t sjelf vet, ännu icke blifvit satt i verkstållighet. De bördor och faror, som äro sörknippade med krigstjensten och landets sörsvar, ligga helt och hållet på de sattiges skullror. alldenstund för de rike blifvit öppnade många utvägar, medelst hvilka han kan varda befriad från den personella krigstjensten. Det ändam älsvidriga och oråttvisa i denna sakernas ordning har emellertid så ofta och så omständligt blifvit ådagalagdt samt förhållandet i sin helhet nyligen varit underkastad en å noggrann osse utlig granskning, att det srån vår sida icke återstår något annat ån att förena våra önskningar med allmänhetens om att grundlagens bud i detta fall måtta så skyndsamt som möjligt blifva satt i verkstållighet. DDe D — AA hh